Någons farsa

Nu flyttar vi!

2010-06-03T23:07:00.002+02:00

Från och med nu bor den här bloggen HÄR istället. På Café.se. Det hade förstås varit väldigt roligt om ni ville hänga med dit.

Jag förstår att det kommer lite hastigt. Men det här var ju faktiskt en graviditetsblogg. Och, som några av er så subtilt påpekat, så är det ju faktiskt inte det längre.

Så jag tänkte att vi kunde behöva lite miljöombyte. Flytta in någon annanstans ett tag.

Men ingen behöver vara orolig. Ingenting kommer förändras. Det blir samma blogg. Bara ny adress.

Så skärp er nu.

Och sätt på er bältet.

HIT, ska vi alltså.

Är ni med?

Brev till min son. (Den här bloggen bor inte här längre.)

2010-06-03T23:04:00.003+02:00

Ja. Jag borde väl säga något. Det känns så va? Jag är ju din farsa och allting liksom. Ett faktum som, är jag rädd, kommer återspeglas betydligt bättre på mig än på dig.

Jag hoppas att du en dag förlåter mig för att jag lät dig dominera innehållet i hela den här bloggen innan du ens fanns. Jag vet inte om det kan ursäktas med faderlig stolthet.

Men det är det.

Stolthet.

Gränslös stolthet.

Jag kommer göra mycket fel. Du kan lika gärna få veta det nu direkt. Det är inte direkt en rikshemlighet. Jag kan vara ganska dum i huvudet. Och det finns mycket jag aldrig kommer kunna ge dig.

Men jag har träffat många män i mitt liv, har varit på många konstiga platser, och helt ärligt så har skrämmande många av de absolut dummaste sakerna jag sett de här männen göra grundat sig i en längtan efter att få höra sina farsor säga att de är stolta över dem.

Så jag hoppas att du blir sjukt jävla trött på att höra mig tjata om hur stolt jag är över dig. Då har jag gjort ett okej jobb, tror jag.

Och jag hoppas, redan på förhand, att du kommer förlåta mig för allt jag inte kommer förstå medan du växer upp. Alla gånger jag kommer skämma ut dig. Alla lappar om föräldramöten som du inte kommer visa mig.

Jag saknar liksom ”social fingertoppskänsla” ibland. Enligt din mamma i alla fall. Och hon brukar ju veta vad hon pratar om. Hon säger det visserligen oftast när vi är bland folk och jag blir full och berättar den där om två irländare i en båt. Men ändå. Jag vet inte alltid när jag ska hålla käften. Det har gett mig en del problem, men det har också gett mig en stabil inkomst. Man får ta det ena med det andra ibland. Du kommer lära dig det.

Men Nicholas Nima, älskade jävla unge, jag hoppas att du alltid tror mer på dig själv än på mig. Och att du alltid vet att jag hellre bråkar med dig än låter dig växa upp utan egen vilja.

Jag hoppas att du skriker och smäller i dörrar.
Jag hoppas att du förlåter mig när jag har fel.
Och ännu viktigare, att du låter mig tro att jag inte har det ibland.

Jag har ett sårbart ego. Jag jobbar på det. Ge mig tid.

Du kommer snart förstå att din mamma är alldeles för bra för mig. Att hon är mitt livs välsignelse. Ingen älskar mig för allt jag inte är som hon. Ingen får mig att vilja bli en bättre man som hon.

Alla män har sin definition av himlen. För mig är det ljudet av hennes andetag en tisdagsmorgon i april, när hon sov med dig på sitt bröst för första gången. Glöm aldrig det.

Jag hoppas att du alltid tar hennes sida om hon och jag bråkar. Det är alltid hon som har rätt ändå. Så det är liksom lika bra.

Du kommer snart förstå hur klok hon är. Hur modig. Hur god. Hur du kanske har mina ögon och mina fötter och mitt stora förbannade huvud, men att det är hennes hjärta som slår i dig. Att det var så stort och slog så hårt att du till sist var tvungen att komma till jorden för att hjälpa henne att bära.

Du kommer förstå hur obeskrivligt det är att få höra henne säga att hon älskar dig. Att man aldrig tröttnar på att känna hennes fingrar leka i ens nacke. Och du kommer lära dig att när man får henne att skratta, då är det som om någon springer barfota på insidan av din bröstkorg. Det är det mest fantastiska ljudet i hela världen. Du kommer lära dig att göra vad som helst för det där skrattet.

Du kommer, framför allt, lära dig att din förmåga att locka fram det kommer hjälpa dig ur mycket skit när du har gjort henne arg.

Det är nästan det viktigaste av allt, faktiskt.

Så älskade förbannade unge…

Jag hoppas att du alltid gör saker du älskar, omgiven av människor du älskar.
Att du alltid går din egen väg.
Och att du alltid ringer mig när du behöver skjuts hem.

Jag önskar dig en barndom där varje dag är ett äventyr fullt av drakar och hjältar och förtrollade svärd och lyckliga slut.
Där varje morgon är full av sagor och lägereldar.
Jag önskar dig magiska skogar fulla av nedgrävda skatter.
Jag önskar dig de allra största vattenpölarna att hoppa i.

Och vingar.

Jag önskar dig vingar.

Jag kan inte måla. Inte sjunga. Jag är inte speciellt bra på att slåss. Jag kan inte köra motorcykel. Jag kommer aldrig kunna lära dig hur man bygger ett hus. Eller hur man byter olja på en bil. Eller hur man lagar en dator. Eller hur man dansar.

Det enda jag verkligen vet hur man gör är att berätta historier.

Så jag hoppas att vi kan göra det ibland, du och jag. Berätta sagor. Jag kan rätt många.

Såna som ger en vingar.

Allt annat får du förlåta mig för.

Och jag hoppas att du kommer ihåg när du blir stor att allt jag gjorde fel gjorde jag för att jag inte visste bättre. Och för att jag inte lyssnade på din mamma från början.

Mest av allt hoppas jag att du alltid vet att jag älskar dig fullkomligt villkorslöst.

Och att jag aldrig kommer vara så stolt över någonting i mitt liv som jag är över dig.

/Din farsa

Perspektiv på vad som är "ömtåligt"

2010-06-03T18:25:00.001+02:00

Jag vet inte om ni minns det där partiet i Dan Browns bok "Änglar och demoner" när Robert Langdon ska flytta en bomb gjord av anti-materia, där minsta vibration kommer spränga hela Italien i luften, typ.

De gör en himla stor grej av den där anti-materian.

Som om den är så jävla läskig att flytta på.

De har uppenbarligen aldrig sett min fru försöka flytta vår son när han sover, utan att väcka honom, klockan 3 på morgonen.

Då är liksom Italiens ödeläggelse jävligt marginell i jämförelse med vad konsekvenserna kan bli här.

Min fru hade fan kastat frisbee med din anti-materia.

Kort rättelse.

2010-06-03T16:07:00.001+02:00

Kommentar från läsare:

Man har ju helt klart roligare på ett flak. Nej, bil är för de mobbade som inte vill vara med sina klasskompisar.

Jag säger: Bil är väl i så fall, mer exakt, för de mobbade som inte FÅR vara med sina klasskompisar?

Men okej. Visst. Då glömmer vi det då. Skit i det. Vad jag än gör så blir det ju tydligen bara fel.

2010-06-03T15:33:00.004+02:00

Bloggläsarnas reaktioner på förra inlägget:

johanna sa...
Vi åker runt på flak i skåne med ju. De där dyra bilarna åker bara de rika snorungarna med till balen. Efter man sprungit ut så sak ju hela klassen åka tillsammans!
Sandra sa...
Flak åker studenterna runt på i hela Småland också, kan jag tillägga!
Linnéa sa...
här i Gästrikland är det också flak som gäller!
Anonym sa...
Västerbotten också (men det är klart att det kanske inte är så konstigt)
Emma sa...
Fredrik, flaken finns numera i helsingborg med. Förra året var det fullt av dom, min systers klass åkte på ett tex.
Erica sa...
Kan rapportera om flakåkning både från värmland och dalarna =)
Carin H sa...
Kan bekräfta Ericas påstående om Dalarna. Jag var då full på ett flak när jag tog studenten. Och åkte dyr bil hem från stan efter "studentparaden".

Mitt svar: Men visst. Då skiter vi i det då. Glöm det helt och hållet. GLÖM ATT JAG SA NÅT FÖR HELVETE! GÖR DET!!!

En fråga bara

2010-06-03T13:43:00.002+02:00

När Stockholmsungar tar studenten åker de alltså inte runt i bilar, företrädesvis av den dyrare taklösa sorten, som normala ungdomar i resten av landet.

Nej, de blir istället karatefulla, klär sig i något slags overall och åker runt stan, blåsandes i visselpipor, lyssnandes på Magnus Uggla, ståendes på...flak.

De åker runt på flak.

Ibland flak tillhörande lastbilar. I vissa fall flak som dras efter traktorer.

Och de lyssnar på Magnus Uggla.

Och sen är det JAG som blir kallad "bonde" när jag beställer espresso utan rikssvenska på 7-Eleven???

En fråga. Ett svar.

2010-06-03T11:00:00.001+02:00

3 juni 2010 10.13 Anonym sa... På tal om något helt annat. Nu när den ansvarige för bloggen varit 29 år i över ett dygn, den ansvariges fru inte varit gravid på ett tag (hon kanske är det igen, vad vet jag?) så kanske det är dags att uppdatera texten om just den ansvarige? Och ja, jag var ordningsman i skolan...

Jag svarar: Jaja. Tjata.

Note to self

2010-06-03T09:01:00.001+02:00

Sköterskorna på barnavårdscentralen tycker inte om när man använder ordet "dressera".

Kärleksbevis

2010-06-02T19:57:00.001+02:00

De behöver inte vara så förbannat komplicerade.

De behöver bara tillverka omotiverat stora mängder koffein.

Krönika

2010-06-02T16:29:00.003+02:00

Ja, det slutar ju inte vara onsdag bara för att jag fyller år. Minsann.

Så: Inklistrad här nedan, eller lite mer "live" för den som så föredrar HÄR.

Rubrikerna är olika ("creative differences" mellan mig och redaktionen, kanmansägatyp), annars är det samma.

Ämnet är, kanske inte helt chockerande, den däringa Melodifestivalen.

Hepp hepp.

Avgå, Folket(©)! (Avgå!)

Okej, låt mig se om jag har förstått det här rätt: Den svenska juryn ville alltså skicka Salem Al Fakir till Oslo, men efter att Folket(©) fått rösta skickade vi istället något som lät som en reklamjingel för Renault, med text skriven av klass 7B på högstadiet för barn med speciella behov i Norrbotten, framförd av en blond gitarrmupp som såg ut som om hon varit uppe hela natten och testat läppstift och receptbelagda mediciner för första gången?

Och sen blir Folket(©) svinöverraskade för att inte hela jävla Europa bara ”AAH! Schwiiiden! Douze points!”. Vafan, liksom? Nobody puts Sverige in a corner! Så hela måndagen ältar Folket(©) detta i fikarum, receptioner och internetforum för mammalediga och andra sorters arbetslösa och kommer fram till den enda rimliga förklaringen som man kan efter att en jury uttryckt att Salem borde åka till Oslo och Anna borde fara åt helvete, och Folket(©) sedan lik förbannat röstat fram gitarrmuppen:

Juryn måste avgå. Avgå!

Och alla Öststaterna(©). De jävlarna ska också avgå. (Avgå!) Det vet man ju hur de håller på. Såg man ju i OS, när alla svenska skidskyttar kom tolva. Doping! Avgå! (Avgå!) Folket(©) kräver det!

För varenda fikarum vet ju att Öststaterna(©) konspirerar. Det är därför de har blivit så jävla många. Sovjetunionens sönderfall, kriget på Balkan, allt det här var ju bara en konspiration för att nån brud i höftskynke som sjunger som Ronja Rövardotter på crack framför 16 dansare i astronautdräkt skulle vinna Melodifestivalen.

Jävla kompisröstande, de håller på med, Öststaterna(©). Att sen Danmark gick vidare från Sveriges semifinal, och att Tyskland vann hela skiten, det är ju en ren bisak. Tyskland, som gränsar till länder som Frankrike, Schweiz, Österrike och Holland. Jävla Öststat(©) det där, Holland. Har jag alltid sagt.

Men Folket(©) har fått nog. Av Världen, det otacksamma lilla aset. Efter allt Sverige har gjort för Världen, typ. Världen älskar ju Sverige. När Folket(©) går på stranden i Phuket så vet man ju att Världen tittar och tänker ”där går en svensk, de är ödmjuka och ärliga och har hög arbetsmoral och är bra på att passa tider”. De tänker ju då rakt inte ”där går ett alkoholiserat mongo med magväska, rosa baddräkt, skev självbild och ett BMI som är så högt att det måste slå ut från röd tee”.

Nej. Nu kräver jag Folkets(©) omedelbara avgång. (Avgå!) Vi tänkte nämligen ha ett litet riksdagsval här i höst, och det hade varit helt perfekt om ni bara tog semester den helgen.

Phuket är tydligen skitfint i september.

VECKANS JA! Man kan inte tävla i musik och skidskytte.
VECKANS NEJ! Om inte Sverige vinner.

Jaha

2010-06-02T13:42:00.001+02:00

Är det symboliskt att min jävla klocka, I shit you not, stannade imorse?

06.05 på min födelsedag. Vad fan vill universum ha sagt med det?

The gift that keeps on giving

2010-06-02T09:11:00.001+02:00

Min fru är ju, som ni vet vid det här laget, inte bara vacker och intelligent.

Hon är även en jävel på att köpa presenter.

Så idag, när jag kom upp från tvättstugan, så stod det en Nespresso-maskin på bänken i köket.

Och jag började nästan gråta.

Man kan förstås tycka vad man vill om det. Men det är den sortens relation jag har med koffein. Jag skäms inte över det.

Min fru betonade dock att "maskinen inte får missbrukas, och att dess krafter enbart ska användas för att göra gott".

Så jag har druckit på sin höjd åtta-nio koppar än så länge.

På sin höjd.

Funderar på att starta band.

Jag borde starta ett band.

Varför har jag aldrig startat ett band?

Eller öppna en sportbar.

En sportbar.

Där mitt band kan spela.

Så måste det bli.

Men jag är inte bitter

2010-06-02T07:37:00.001+02:00

Inget säger ju "grattis på 29-årsdagen" som "tvättid mellan 7-11".

Bloggen, det är jag.

2010-06-01T22:59:00.001+02:00

Imorgon fyller jag 29.

Från och med om en dryg timme är detta alltså officiellt en blogg om en 30-årskris.

Jag kommer ju fortfarande ha fru och barn och tveksamt CV och så.

Men vi lägger alltså även en präktig ålderskris till bloggens ingrediensförteckning.

Inget allvarligt.

Tänkte färga håret, köpa lite för tajta jeans och börja jobba "inom webbaserad reklam med fokus mot såssiala medier" bara.

Det vanliga. Ni vet.

Tankar kring detta? Någon?

Min fru definierar ordet "empati"

2010-06-01T09:09:00.003+02:00

Hemmet Backman-Shafti. Det är, uppskattningsvis, 6500 grader varmt i lägenheten. Jag ligger i soffan med fyra fläktar på maxfart runt mig. Min fru sitter bredvid och pratar i telefon.

Min fru: Va? Vad det är som låter? Äh, min man bara. Han tjatar om att det är varmt.

(Tystnad)

Min fru: Ja, jag vet, det låter som om någon försöker kolla tempen på ett sjölejon den jobbiga vägen. Men det är alltså bara min man.

(Tystnad)

Min fru: Äh, jag vet inte. Det är ett jävla gnäll hela tiden. Han "svettas floder" och har "värmevallningar" och känner sig "uppsvälld" och "orkeslös" och "får svårt att andas" och "kan inte sova" och...ja...så här brukar det hålla på hela sommaren.

(Tystnad)

Min fru: Men det är ju likadant på vintern. Då går han runt med dunjacka inomhus och höjer alla element som fan och gnyr om att "det här är inget jävla ishotell!"

(Tystnad)

Min fru: Vad det kallas? Jag vet inte. Men om man googlar hans egen beskrivning så har han enligt internet hamnat i klimakteriet.

Jag: JAG ÄR TEMPERATURKÄNSLIG!!! FÖR FAN!!!

(Tystnad)

Min fru: (I telefonen, utan att titta på mig) Ja, du hör ju själv.

Jag. Den otacksamma publiken.

2010-05-31T23:14:00.003+02:00

Min fru: (Exalterat) Haha, vill du höra en vits?

Jag: Va? Av dig?

Min fru: (Förnärmat) Jaaaaa!

Jag: Okej...

Min fru: Vad säger kannibalen till göteborgaren?

Jag: Jag vet inte.

Min fru: (Med extremt bred pålagd göteborgska) Eeeee duuu goooo ellerrrrrr???

Jag: Va?

Min fru: (Upprört) Vadå VA?

Jag: Ja...var det en fråga eller var det svaret på gåtan?

Min fru: Svaret på gåtan!

Jag: Aha.

Min fru: Vad säger kannibalen till gö...men VAD FAN! Lyssnar du inte eller?

Jag: Jo. Jo. Det var...jätteroligt.

(Tystnad)

Jag: Men hörru, gå inte då! Kom tillbaka! Dra den igen, jag lovar att vara beredd den här gången!!!

Och den där Melodifestivalen

2010-05-31T11:54:00.002+02:00

"De konspirerande öststaterna" som "kompisröstar fram sina grannländer" och enligt minst fyra mycket upprörda småbarnsmammor (att döma av kvällstidningarnas rapportering i ämnet är de högst representativa för "Folket (©)") i min tunnelbanevagn imorse helt bevisligen låg bakom den fullkomligt rättsvidriga utslagningen av denna fantastiska Anna Bergendahl på ett sätt som gör att "ett land som Sverige aldrig kommer ha en chans att vinna igen" röstade alltså dagen efter fram vinnaren i hela tävlingen, och det blev...

Tyskland.

Som gränsar till länder som Österrike, Schweiz, Frankrike, Luxemburg, Belgien och Holland.

Jävligt störiga öststatsländer, de där...

Nu är det inte mors dag längre, så...

2010-05-31T11:13:00.007+02:00

IKEA. Ni kan fara åt helvete.

Allihop.

Jag bara säger det.

Jag var tyst hela dagen igår. Minsann. Mors dag och allting. Så jag sa ingenting.

Men idag är det bara en vanlig måndag serru.

Så:

Vad fan är GREJEN med att inte använda vanliga normala jävla skruvjävlar?

Va?

Är det bara för att nåt överambitiöst köttmongo på ert jävla kontor i Belgien tror att han ska bli promotad om han "tar egna initiativ" som ni inte kan bygga en satans träpall nuförtiden utan att använda en "nyskapande fiffig konstruktionslösning" som är helt förbannat värdelös och där dessutom minst en av de viktigaste komponenterna konsekvent saknas så att man måste åka tillbaka till ert varuhus i nåt industriområde sex mil utanför stan och prata inställsamt med nån 12-årig praktikant på lagret som tycker att hon är så sjuuukt mycket för cool för att jobba på skruvsubstitutsutlämningsavdelningen innan hon till slut drar en suck djup som en förbannad episk dikt och Ringaren-i-Notre Dame-hasar sig iväg för att hämta en förbannad mutter-skruv-spik-klammer-uppfinning uppfunnet av nåt pretentiöst litet ingenjörsas i Belgien?

Bara för att hon sen ska komma tillbaka och säga "nä, ja hitta ingen, du får komma tebax på månda".

Vanliga. Jävla. Skruvar.

Det är allt jag begär.

Vanliga.

Jävla.

Skruvar.

Slut på meddelande.

Mors dag

2010-05-30T20:46:00.001+02:00

Vi är ju jävligt moderna, coola, icke-curlande föräldrar min fru och jag.

Så idag bjöd jag ut henne på middag.

Nicholas var hemma med morfar.

Inga problem alls.

För vi är coola, icke-curlande, moderna föräldrar, min fru och jag.

Så vi gör sånt.

Bara glider ut på middag. Bara sådär.

Och som de coola, icke-curlande, moderna föräldrar vi är så valde vi en restaurang på det ofattbara gångavståndet av 150 meter från vårt hem.

Och min fru ringde hem max, jag säger m-a-x, 35-40 gånger innan efterrätten.

Vi är coola, liksom.

Vi sket visserligen i efterrätten.

Men ändå.

Vem behöver efterrätt liksom?

Blir man ju bara tjock av.

Man vet att man har fått barn när...

2010-05-30T14:28:00.001+02:00

...man säger till familjen att man ska gå och duscha, går in i badrummet, låser dörren, sätter på duschen.

Och sedan sätter sig på toalettstolen fullt påklädd och slår på sin iPhone.

Eftersom det är den enda mänskliga möjligheten att få läsa tidningen i 15 minuter i lite jävla lugn och ro.

Tiga är guld

2010-05-29T17:55:00.001+02:00

Idag har familjen Backman-Shafti varit på Ikea.

Japp.

Ni hörde mig.

Ikea bloody Ikea.

Min fru velade runt som en sömnig panda i två timmar på förvaringsavdelningen innan hon till slut hittade två svarta byråer stora som Dödsstjärnan som hon gillade.

Jag baxade ner dem från fjärde våningen på tag-själv-lagret.

Baxade hem dem.

Baxade upp dem i lägenheten.

Utan att svära.

Utan att sparka på vassa kanter som hämnd för att de helt omotiverat ätit sig in i det mjuka köttet precis ovanför mitt knä.

Utan att skälla och gapa om överambitiösa instruktörer på nåt jävla Ikea-kontor i Belgien som inte bara kan använda vanliga jävla normala skruvar.

Jag sa ingenting. Inte ens en endaste liten arg könsord-kroppsdel-kombo.

Och imorgon ska jag bygga ihop hela skiten.

Utan. Att. Svära.

Det är lustigt.

Jag visste faktiskt i exakt samma sekund som jag sa "du får önska dig vad du vill på mors dag", och min fru fick den där vassa glansen i ögonen och lite, lite för snabbt utbrast "VAD som helst???" att det här var en skitdålig idé.

Jag borde ha hållit mg till dammsugarpåsar och en blombukett från Pressbyrån.

Som på hennes födelsedagar.

Har jag missat något?

2010-05-28T10:01:00.003+02:00

Den här Anna Bergendahl. Hon åkte alltså ut för att Sverige är utsatt för en gigantisk konspiration från den samlade befolkningen i Östeuropa?

Jag var under intrycket att hon åkte ut för att låten var strykdålig, texten höll den språkliga höjden av en 13-åring som är dyngrak på hembränt och julmust och för att den framfördes av en blond liten gitarrmupp i gymnastikskor som såg ut som om hon varit uppe hela natten och testat läppstift och receptbelagda mediciner för första gången.

Men det var alltså en konspiration.

Skönt att vi fick det uppklarat.

Vem tar på sig att avgå?

Sanningen ska göra dig fri. Lite FÖR fri.

2010-05-27T21:47:00.001+02:00

Idag åt jag lunch med en mycket beläst vän som vid ett tillfälle suckade högt, himlade med ögonen och sa:

"Fredrik, ingen människa har någonsin blivit belönad genom att säga sanningen. Om du är tveksam till det så kan du ju öppna valfri historiebok och se efter hur det har gått för de som har försökt."

Han sa visserligen det här i ett samband kring hur han anser att managementkonsulter bör jobba i svenska mediekoncerner.

Men jag kommer hem, jag möter min fru i hallen och hon tittar skeptiskt på mig och säger: "Du kom väl ihåg att posta de där breven som jag gav dig imorse? De var jätteviktiga!"

Och jag känner att det som funkar i gigantiska mediekoncerner faktiskt även är högst applicerbart i mer...ska vi säga... familjebaserade verksamheter.

Och sedan svarar jag "ja".

Note to self: Bra sak att veta om att bli vuxen

2010-05-27T14:29:00.001+02:00

När mannen på bilbesiktningen, klockan 06.00 i Sundbyberg, kommer och ger dig nycklarna till din bil och säger "sådärja, det gick fint, inga anmärkningar".

Säg då inte: "Vadå...INGA anmärkningar?"

Och när han då säger "nej", ifrågasätt då inte detta genom att utbrista "va??? Haha! SKÄMTAR du med mig eller? Har du SETT hur fan min bil ser ut???"

Bara ta dina nycklar. Håll käften. Och gå därifrån.

Din jävla idiot.

Jaha...

2010-05-27T06:12:00.001+02:00

Vad gör ni då?

Jaha ja.

Åh, jag?

Äh, inget speciellt sådär.

Besiktigar bilen bara.

Klockan 06.00.

I Sundbyberg.

Fantiserar om olika sorters hårda saker man skulle kunna kasta i ansiktet på tidsbokarna på Transportveket.

Ni vet.

En helt vanlig torsdagsmorgon bara.

Gener. Man får inte välja dem.

2010-05-26T19:38:00.003+02:00

Min fru försöker mata Nicholas med D-vitamin. Han vägrar öppna munnen.

Min fru: Men guuud vad envis den här ungen är ibland alltså!

Jag: Ja, DET har han ju i alla fall inte fått från mig!

Min fru: Jaha! Han har ju i alla fall inte fått det från MIG!

Jag: Jaha! Men han har ju i alla fall inte fått det från MIG!

Min fru: Jaha! Men han ju i alla fatt inte fått det FRÅN MIG!

Jag: Jaha! MEN HAN HAR JU I ALLA FALL INTE FÅT...

Krönika

2010-05-26T09:43:00.002+02:00

Ligger i vanlig ordning på sidan 4 i City för den som klickar HÄR.

Och intejpad här nedan för de lite mer analoga delarna av läsekretsen.

En snabböversyn av mailboxens inkorg tyder än så länge på att jag bara gjort mig ovän med en person idag. Han heter Leif. Han tycker att jag svär för mycket.

Det heter ”prostituerad”. Faktiskt.

Det är viktigt med ord nuförtiden. Jävligt viktigt, tydligen.

”Entreprenör” till exempel. Så vill de kallas. Knarklangare, hallickar och killar med svåra frisyrer som säljer mobilabonnemang i köpcentrum. De är ”entreprenörer”. För det är tydligen så satans 2002 att säga vad man egentligen jobbar med.

Ingen är ”semestervikarie” längre, utan ”konsult”. Butikssäljare på Elgiganten presenterar sig, helt oironiskt, som ”key account customer manager”. Småbarnsmamman i Påarp är ”hemmafru” i sin Facebook-status, trots att folk som går på socialbidrag i dagligt tal oftare kallas ”arbetslösa”.

Ordet ”områdesansvarig” är också populärt. (Storleken på området varierar lite mellan ”Asien” och ”festkommittén”.) Och folk som ”jobbar med logistik”, mina favoriter. Det är som att säga ”jag jobbar med människor”. Hyggligt brett, liksom. Både Lisebergskaniner och folk som sitter på Kumla för traffickingbrott jobbar ju, per definition, just ”med människor”.

En tjej på en middag berättade för mig att hon ”jobbar inom vården”. Det tog 35 minuter innan det klargjordes att hon var sjuksköterska. Jag antar att hon tänkte att ”sjuksköterska” är ett så komplicerat begrepp att jag ju inte skulle kunna begripa vad en sån jobbar med. Men jag har sett Greys Anatomy, vet du. Du kan använda svåra ord med mig.

Häromdagen blev jag utskälld av en bekant med flickvän som jobbar på dagis. Bara det att det tydligen är exakt det hon inte gör. Det var därför han var förbannad. Hon var fan varken ”dagisfröken” eller ”förskollärare”, som jag skrivit i min "jävla blogg”. Hon var ”förskolepedagog”!

Jag blev lite förvirrad. Så jag ringde Lärarförbundet. ”Det finns inget som heter förskolepedagog”, sa de. Men ”vissa medlemmar i förbundet” vill tydligen ändra titeln ”förskollärare” till ”pedagog” eftersom de känner att deras yrke är underbetalt. (Tydligen springer någon runt på lärarutbildningarna och sprider rykten om att de kommer tjäna 60 000 i månaden när de är färdigutbildade. Jätteelakt faktiskt.) Senare på dagen pitchade jag idén för min bilmekaniker att han borde kalla sig själv ”bilpedagog” istället. ”Varför det?” undrade han. ”Bättre betalt, tydligen”, svarade jag. Sen ringde jag min bekant pedagogmaken och vrålade ”och det är en jävla dagbok!”

Det är svårt det här med ord. Det heter till exempel ”prostituerad”. Inte det där andra ordet.

Och det jag gör, till exempel, det heter ”skribent”. Men jättemånga av er som mailar argt om mina krönikor kallar mig bara för det där andra ordet.

”Journalist”.

JA! Öppna dörrar.

NEJ! Stängda dörrar. (Alldeles för svåra att slå in.)

Dåligt inflytande kan alltid uppvägas av bristande kommunikation

2010-05-25T21:29:00.001+02:00

Jag: (Byter blöja på vår son. Tappar blöjan. Svär högt.)

God vän som är på besök: (Till min fru) Vad sa han?

Min fru: Äh. En massa svärord bara.

Vän: Åh, haha... Jag trodde att det var nåt gulligt låtsasspråk som han hade med Nicholas.

Min fru: Nej. Inget konstigt. Det är bara skånska.

Jag: (Tappar blöjan igen. Välter trave med tvättlappar. Sparkar tån i hörnet på tvättmaskinen. Svär igen.)

Vän: (Tittar lätt oroad på min fru) Men...ska du verkligen låta honom prata sådär framför ert barn?

Min fru: (Höjer frågande på ögonbrynen) Du...JAG förstår inte vad han säger större delen av tiden. En femveckors baby lär nog inte begripa mer av det där än han hade gjort av att lyssna på Lassie.

Note to self

2010-05-25T14:38:00.002+02:00

När andra småbarnsföräldrar stirrar ner i din barnvagn och utbrister "åååååååå, vad sööööööt han ääääääääär!" på det där sättet så att det låter som en audition för West side story i Helvetet.

Harkla dig då inte och säg:

"Ja, vi är faktiskt ganska nöjda. Först var vi tveksamma, tyckte att han var lite osymmetrisk sådär, men nu har vi trots allt bestämt oss för att behålla honom."

Den sortens sarkasm är helt bortkastat på andra småbarnsföräldrar.

Håll dig till att prata om vädret och regnskydd.

Ömhetsbevis

2010-05-25T09:28:00.002+02:00

Rätt många av mina gamla polare som blivit farsor de senaste åren har gjort tatueringar med det temat.

Porträtt. Personnummer. En snubbe jag känner tatuerade till och med in sin unges första teckning. (Jag tror att det skulle vara en häst, men när han sitter i vissa vinklar ser det mer ut som en björn som gör jättefula saker med en pumpa.)

Ni vet.

Man vill ju göra något som verkligen symboliserar sitt barn. Som påminner en om det varje sekund som man inte är tillsammans.

Det är viktigt att den betyder något, tänker jag. Har en stark igenkänningsfaktor.

Så Nicholas och jag funderar just nu på en sorts tribal i form av en spyfläck på min vänstra axel.

Vad kan en sån kosta? (Jag kan fixa skissen själv, om det blir billigare.)

Tidig recension av norska Hollywoodfruar

2010-05-24T21:38:00.001+02:00

Ett grundläggande problem så här långt måste ju anses vara att castingavdelningen gått ut och hittat Hollywoodfruar med egna ambitioner.

En av dem har för fan ett riktigt JOBB!

Vad fan, Norge? Det är ju ett totalt underkännande av hela programkonceptets grundidé!

Jag vill se mer av den där alkoholisten som går runt i mjukisbyxor hela dagarna och gör egen dippsås.

Hon har fattat vad skiten handlar om.

Norska Hollywoodfruar

2010-05-24T21:15:00.001+02:00

NORSKA Hollwoodfruar.

Jag betraktar härmed måndagskvällarna som officiellt räddade.

Än så länge är min favorit hon som slutade jobba eftersom hennes arbete helt enkelt tog för mycket tid från...tja...som jag förstår det kände hon helt enkelt att hon ville ägna mer tid åt sin eftermiddagsalkoholism.

Jag skulle fan bli en sjukt bra Hollywoodfru.

Det här känns inte som en bra början på den här intervjun

2010-05-24T14:00:00.005+02:00

Telefonsamtal med en näringsfysiolog, för en artikel om kost och träning.

Jag: ...så, vad skulle du då säga är det absolut viktigaste som de flesta svenskar borde förändra i sin kost?

Näringsfysiolog: Att ta bort allt vitt socker ur kosten helt och hållet.

Jag: Jo...hehe...men inte ALLT väl. Det är ju inget koncentrationsläger det här va? Lite kan man väl få ha kvar?

Näringsfysiolog: (Mycket bestämt) Nej! Det kemiskt framställda vita socker som vi får i oss från sötsaker ska vi helt undvika. Det fyller ingen som helst funktion i kroppen!

(Tystnad)

Jag: Nej, ingen mer än att det är gött, kanske...

Näringsfysiolog: (Irriterat) Hur tänker du nu?

Jag: "Gött" är väl en funktion?

(Lång, tryckt tystnad)

Jag: (Harklar mig) Men oookej. Nästa fråga då...

Min fru, konstkritikern.

2010-05-24T09:50:00.003+02:00

Jag: Herregud vad mycket värdelöst skit folk lägger upp på sin Facebook alltså...

Min fru: Varför bryr du dig? Du har ju inte ens Facebook.

Jag: Nej, det är ju just därför jag inte har det. Det är en helt meningslös verksamhet, sitta och lägga upp bilder från nån jävla grillfest så att nån som gick i samma klass som dig i femman, som du inte har träffat på nästan tjugo år, ska sitta 60 mil härifrån och bli avundsjuk för att du har skitdyra skor på dig.

Min fru: (Tungt sarkastiskt) Mmm. Meningslöst. Verkligen. Till skillnad från din blogg då, som fyller en för samhället helt livsavgörande funktion...

Jag: Vet du vad jag ska göra? Jag ska fan lägga upp en Facebookprofil, lägga in skitmycket bilder och statusuppdatera hela tiden, men ha den öppen bara för vänner...och sen inte adda en enda vän!

Min fru: (Lätt skeptiskt) Du ska alltså uppdatera en Facebookprofil som ingen kan se?

Jag: Ja! Det blir ju helt grymt! Det blir som en modern protest mot informationssamhällets individhets! Jag blir en internetmotsvarighet till den där tjejen som ställde sig framför en kinesisk stridsvagn!

Min fru: Herregud...

Jag: Men det blir ju asbra! Jag kommer få ställa ut den på Konstfack i höst! "Facebookmannen utan vänner - en realtidsutställning om de nya osociala medierna".

(Min frus telefon ringer)

Min fru: Ja, hallå? Nej men hej! Vad kul att du ringer. Va? Om jag är upptagen? HAHAHAHAHAHAHA! Nej, verkligen verkligen inte.

Hur min fru och jag tolkar vår sons signaler olika

2010-05-22T23:55:00.001+02:00

Situation: Nicholas kräks på min tröja.

Jag tolkar detta som att han håller med och instämmer i mitt utbrott över expertkommentatorns osannolikt inkonsekventa analyser över Inters taktiska spelfilosofi. "Jag vet farsan, jag SPYR på den där kommentatorn, kolla här!", liksom.

Min fru, däremot, tolkar istället detta som att han vill säga: "Du, ditt jävla snapphanemongo, jag kan KRÄKAS upp saker som är intressantare att titta på än den här matchen! Byt kanal!"

Men min fru har ju, å andra sidan, inget som helst sinne för kultur heller.

Hon trodde för fan att "Santiago Bernabéu" var ett lådvin.

Har Glenn Strömberg barn?

2010-05-22T22:22:00.005+02:00

Alltså, jag vet faktiskt inte om Glenn Strömberg, expertkommentator på TV6 under Champions League-finalen, har barn.

Men för en stund sedan satt han först djupt försjunken i en tio minuter lång harang om att Inter inte skulle ha en chans att vinna den här matchen om de låg och spelade så här defensivt.

Och sedan förklarade Glenn, långt och omständligt, hur just detta massiva Bayern-övertag ju faktiskt var EXAKT vad Glenn själv förutspått innan matchen.

Sedan gjorde Inter 1-0.

Och sedan dess har Glenn, efter en fullkomligt sömlös övergång, oavbrutet pratat om "Inters taktiska triumf" och hur de "helt medvetet lurade Bayern i en fälla och sedan kontrade sönder dem".

Och sedan förklarade han, långt och omständligt, hur detta Inter-övertag ju faktiskt var EXAKT vad Glenn själv förutspådde innan matchen.

Jag vet som sagt inte om Glenn är pappa.

Men min erfarenhet av pappor och fotboll säger mig i alla fall att han fan skulle vara jävligt bra på det.

Champions League-final i hemmet Backman-Shafti

2010-05-22T21:41:00.005+02:00

Neda skulle på tjejmiddag idag. Jag skulle vara hemma med Nicholas.

Det passade ju förstås bra, eftersom det är Champions League-final. Så jag byggde upp en liten kuddkonstruktion till grabben i tv-soffan som skulle ge honom ypperlig utsikt mot teven, förberedde en snacksbuffé som hade fått Anna Book att börja kolhydratsvettas, och Youtubade Mourinho-presskonferenser och Arjen Robben-mål så att det bara sjöng i väggarna som uppladdning.

Nicholas satt förstås lyckligt storögt bredvid mig och bara insöp atmosfären. Jag redogjorde för de finare dragen i Ibrahimovic-Eto'o-affären, la ut texten om Louis van Gaals coachingfilosofi, förklarade exakt hur viktig Wesley Sneijder har varit för Inters snabba defensiva omställningar. Och Nicholas nickade instämmande varje gång, sköt då och då kanske in ett hastigt gurgel eller ett nöjt joller, men mest bara la han pannan i djupa veck och gav sitt tysta medhåll i mina analyser.

Jag noterade förstås med faderlig omtanke det omättliga intresset, och hade precis börjat visa min son hur man inför matchen kan spela om pengar på nätet, när hans mor plötsligt kommer in i rummet.

Hon tittar oändligt skeptiskt på mig och Nicholas (lite sådär som hon gjorde när jag försökte förklara de inredningsmässiga fördelarna med ett kylskåp i vardagsrummet i början av vårt förhållande) och meddelar plötsligt att hon bestämt sig för att "vid närmare eftertanke, ta med Nicholas till tjejmiddagen i alla fall!"

Jag försökte, förstås, förklara att detta ju var ett beslut som Nicholas aldrig kommer förlåta henne för. Hon skulle alltså förvägra honom att se hans livs första Champions League-final för att istället få sitta bland ett gäng tanter som käkar ostkex, jämför hårsnoddar och diskuterar hur många kalorier det är i ett glas rödvin?

Min fru tittade, fortfarande med den där obeskrivligt skeptiska blicken, på mitt tortillachipstorn och mina dubbla laptops med löpande liveoddsalternativ från mer eller mindre nogräknade spelsajter. Och sedan meddelande hon kort att hennes beslut minsann stod fast. Och så tog hon med Nicholas till tjejmiddagen.

Nicholas tittade uppgivet på mig. Jag tittade fylld av sympati på honom. Sedan tittade jag allvarligt på min fru.

"Du kommer ringa mig innan matchen och bönfalla mig om att få komma hem" sa jag vänligt.

"Pfft!" fnös hon.

På vägen ut genom dörren hörde jag hur Nicholas harklade sig.

Kom inte och säg att jag inte varnade henne liksom.

Det dröjde någon timme.

Sedan, 30 minuter innan matchen började, så ringde min fru och meddelade att hon ville bli hämtad. Eftersom Nicholas "skrikit och gnällt oavbrutet sedan vi kom".

De steg in genom dörren här igen precis lagom till avspark.

Och nu ligger han här bredvid mig, min son. Tittar på matchen. Storögd och nöjd.

Och knäpptyst.

Han är inte dum, grabben.

Shafti-generna må ha gett honom ytliga meningslösheter som utseende, charm och intelligens.

Men han är tamejfan fortfarande hälften Backman.

Inte för att det är en tävling eller så...

2010-05-21T17:20:00.001+02:00

Men det är när du blir omkörd av en röd Polo med den här registreringsskylten som du vet att du har förlorat.

Familjen Backman-Shafti övar sig i impulskontroll

2010-05-21T10:58:00.004+02:00

Min fru har köpt ett nytt solskydd till barnvagnen.

Vilket givetvis är jättebra. Eftersom Nicholas inte blir solbränd.

Men också jättesvårt. Eftersom det är sjukt jävla svårt att gå med den längs Götgatan utan att oavbrutet nynna:

Min fru reagerar på att hennes man blir mordhotad av fotbollshuligan

2010-05-20T21:37:00.001+02:00

Min fru: Men vadå? De bara hoppade på dig?

Jag: Ja.

Min fru: Men...bara sådär? Varför det?

Jag: Ja...alltså...jag höll ju på Helsingborg.

Min fru: Men hur visste de det?

Jag: Ja...alltså...jag tror väl att dialekten avslöjade mig litegrann va?

Min fru: Ja...det är klart...jag visste att det där skulle ge dig problem förr eller senare.

Jag: Men vafan? Sitter du och försvarar huliganerna nu?

Min fru: Äsch, klart jag inte gör. Men du vet...man blir ju lite frustrerad över den här skiten med att ni inte använder konsonanter, det fattar du väl? Det är inte en dialekt du har älskling, det är någon form av valsång...

Jag: (Upprört) De ryckte i min jacka, hotade att döda mig och skrek att jag skulle åka hem till Danmark!

Min fru: Sa de det? Att du skulle åka hem till Danmark?

Jag: JA!

Min fru: Hahaha...

Jag: Förlåt, roar det dig att jag blir hotad till livet?

Min fru: (Försöker kväva ett vilt fnitter) Förlåt...vad sa de mer?

Jag: (Stirrar ner i golvet) Att jag var ett snapphanemongo...

Min fru: Ett vadå???

Jag: Snapphane-mongo.

Min fru: Hahahahaha!

Jag: (Arg nu) Är det kul? Va? Jag blir hotad till livet och kallad snapphanemongo och det är k...

Min fru: HAHAHAHA!

Jag: Du fokuserar verkligen på helt fel delar av den här berättelsen...

Min fru: Hahaha! Slutaslutasluta, jag får ont i magen!

Jag: Mmm. Jobbigt. Själv blev man nästan dödad men du ba...

Min fru: (Skakar på huvudet, tårar i ögonen) "Snapphanemongo", herregud, att jag inte kommit på den själv...

Jag: Nu går jag fan och ringer diskrimineringsombudsmannen och tar reda på vad kriterierna för "hatbrott" är.

Meningen med internet

2010-05-20T15:01:00.005+02:00

Ibland lyfter stressade samtidsmänniskor frågeställningen: "Skulle ändå inte världen vara bättre om internet inte fanns?"

Jag kan nu, efter omfattande undersökningar i ämnet, fastslå att svaret på den frågan är NEJ.

För om det inte fanns något internet, då skulle ingen ha startat den här sajten .

Och då hade världen varit en kulturellt så oändligt mycket fattigare plats än den är idag.

Slut på meddelande.

En historia om att gå på fotboll och inse att man snart är 30 år gammal

2010-05-20T11:37:00.009+02:00

Jag var på fotboll igår. Helsingborg var i stan för att spela i svenska cupen mot Hammarby. (Eller, de mötte egentligen Hammarbys utvecklingslag, men det är möjligen inte helt relevant för historian, så vi kan prata om det en annan gång.)

Det var givetvis på alla sätt mycket trevligt. Helsingborg vann. Vår läktarsektion var full av gamla nordvästskånska bekanta som numera gått i nordlig exil till exotiska avlägsna platser som "Brommaplan" och "Sollentuna" och börjat jobbat med määädja. Det var ryggdunk och utdragna vokaler och skämt på folk från Landskronas bekostnad så det stod härliga till.

I pausen stod jag och en annan nästan-30-man med samma etniska ursprung som jag i kön till kiosken. (Matcharrangören hade ju, förutseende nog, sett till att bara ha en kiosk öppen, så att inte de båda lagens supportrar av misstag skulle råka gå till varsin kiosk och på så vis inte få möjlighet att börja slåss med varandra.) Där föranledde givetvis vår blotta närvaro omedelbart en grupp unga gentlemän med tydliga sympatier för Hammarby och hårtrimmers av god kvalitet att känna sig provocerade.

Den mest socialt handlingskraftige av dessa unga gentlemän stormade fram och puttade således mig i ryggen, ryckte i min jacka och började vråla osammanhängande, för att så att säga påkalla min uppmärksamhet kring detta intrång i hans kioskterritorium. Andemeningen var, som jag förstod den, främst att han inte gillade min dialektala benägenhet att undvika konsonanter, och att jag med all hast borde bege mig tillbaka "till Danmark". Jag antar att detta har att göra med att han blivit trött på att skåningar som jobbar med määädja kommer till Stockholm och fortplantar sig och driver upp kvadratmeterpriserna på Södermalm helt omotiverat, men det är inte helt klarlagt. Han kan ha tyckt att jag bara såg störig ut också.

Den korta, men högst karaktäristiska, lilla dans som per automatik uppstår när två, mer eller mindre, vuxna män griper tag i varandras jackor ståendes bredbent på ett relativt ojämnt underlag avbröts givetvis relativt hastigt av den lokala ordningsmakten. Efter att de unga korthåriga gentlemännen därefter högljutt deklarerat min och mina bekantas omedelbart förestående död gick vi alltså tillbaka till våra platser för att äta korv, prata om ränteamorteringar och titta på andra halvlek.

Några reflekterande tankar kring hela scenariot dök dock upp senare under kvällen, under diskussion med min fru:

Man vet att man snart är 30 när man blir hotad med stryk och ens spontana känsla varken är rädsla eller ilska, utan bara samma sorts trötthet som man upplever när man kommer till en bilverkstad fyra mil utanför stan för att hämta sin bil och får beskedet att den inte är färdig än.

Man vet att man snart är 30 när en 17-årig adrenalinstinn man rycker i ens jacka och kräver handgemäng, och det första man tänker är "vadå? Slåss? Är du helt galen? Jag har alldeles för dyra kläder på mig för att slåss! Herregud, har du sett de här skorna eller? Jag köpte dem i New York, min fru kommer för fan döda mig om jag kommer hem och har förstört dem!"

Man vet att man snart är 30 när man kommer tillbaka till sin plats på läktaren, någon i gruppen påpekar att de unga korthåriga gentlemännen kanske bestämmer sig för att leta efter oss vid tunnelbanan efter matchen, och en annan i gruppen då rycker på axlarna och självsäkert utstöter "men vafaaan, vi är för fan FYRA stycken..."

Och den meningen INTE avslutas med orden "vi kan ta dom!"

Utan med orden "vi kan väl för fan ta en taxi. Som vuxna människor."

Jag är banne mig verkligen vuxen nu.

Det känns på somliga sätt en smula sorgligt.

Men korven var god.

Den får B B B. (Hade blivit B B B B om det funnits rostad lök och bostongurka.)

Saker man märker när man har fått barn

2010-05-20T09:36:00.003+02:00

Ni vet hur otroligt skön den där känslan är när man vaknar mitt i natten, tror att man måste gå upp, inser att man inte alls måste det, och bara får somna om istället?

Man får uppleva den känslan väldigt många gånger varje natt när man har barn.

Ja, fast utan hela den där "somna om"-grejen då alltså.

Barn är ju liksom väldigt svåra att snooza.

De små jävlarna rör ju så förbannat på sig hela tiden.

Let's get to the bottom of this

2010-05-19T16:02:00.004+02:00

Telefonsamtal under tidig eftermiddag, onsdag i nådens år 2010.

Jag: Hej, har jag kommit till Lärarförbundet?

Kvinna på Lärarförbundet: Ja.

Jag: Jag undrar vad en förskolepedagog gör.

Kvinna på Lärarförbundet: Va?

Jag: Förskolepedagoger. Vad gör de? Är det samma sak som dagisfröken eller?

Kvinna på Lärarförbundet: Du menar förskollärare, tror jag.

Jag: Nej, jag menar förskolepedagog. Det är ju det jag säger.

Kvinna på Lärarförbundet: (Djup inandning samtidigt som hon suckar, en andningsövning som enbart statligt anställda och yogautövare i norra Indien som bekant behärskar) Mmm. Men vi säger inte "förskolepedagog". Det finns inget som heter så enligt Lärarförbundet. Vi säger "förskollärare".

Jag: Men vad fan är en förskolepedagog då?

Kvinna på Lärarförbundet: (Ny suck. Djup som en episk dikt.) Det är något som media (uttalat "määädja") och (*föraktfull harkling*) s-o-m-l-i-g-a förskollärare gärna säger. Men det finns inget som heter så.

Jag: Som troll, alltså?

Kvinna på Lärarförbundet: Ursäkta?

Jag: Troll. De finns ju inte heller. Precis som förskolepedagoger. Det är bara något som man berättar historier om för att skrämma små barn, eller hur?

Kvinna på Lärarförbundet: Det här känns inte så seriöst det du håller på med nu. Var ringer du ifrån egentligen?

Jag: Nämen...du vet..."om du inte är snäll så kommer PEDAGOGERNA och tar dig!"

Kvinna på Lärarförbundet: (Med en röst som avslöjar att hon är, hurskavisäga, måttligt road.) Ja. Det var kanske svar på din fråga då. Tack för att du ringde.

Jag: Får man säga dagisfröken?

Kvinna på Lärarförbundet: Det tycker jag inte att man ska göra.

Jag: Man ska säga "förskollärare" va?

Kvinna på Lärarförbundet: Ja. Det är det ordet vi använder.

Jag: Okej.

(Tystnad)

Jag: Hur ställer ni er i hela "snippa"-debatten då?

(Tystnad)

Kvinna på Lärarförbundet: Nu räcker det, tror jag.

(Tystnad)

Jag: Okej. Jag ringer om jag kommer på fler frågor då.

Kvinna på Lärarförbundet: Mmm.

(Klick)

Diskussion på dagisnivå

2010-05-19T13:17:00.002+02:00

Jag ägnade förmiddagen åt att kasta mig in i en diskussion (eller, nåja, det blev väl i vanlig ordning snarare en monolog) angående skillnaden mellan dagisfröken, förskollärare och förskolepedagog.

Vi kom egentligen inte så värst mycket längre än att jag bestämde mig för att skriva en krönika någon gång i den närmaste framtiden om alla människor som tror att folk kommer respektera dem mer om de kallar sig själva för "pedagog", samt att jag hittade på ett par nya kombinationer av skällsord bestående av kombination könsord-kroppsdel.

Mina kollegor har dock i processen tydligen enats om att starkt rekommendera min fru att överväga hemundervisning för Nicholas.

Alternativt köra "han har fått en stroke"-förklaringen från BVC även när jag ska hämta på dagis.

Jag vet inte riktigt vad fan de vill ha sagt med det.

Krönika

2010-05-19T10:21:00.004+02:00

Finns som vanligt i City om ni klickar HÄR.

Eller inklistrad här nedan, för den som tycker att varje extra klick på internet tar oss ett klick närmare döden.

Än så länge inte ett enda argt mail från labila individer med vacklande självkänsla och bristfällig språkbehandling angående just den här texten.

Men så handlar det ju inte om joggare den här veckan heller.

Rökning för en åttaåring

Min åttaåriga vän Elsa och jag hängde lite över helgen. Hon är ju, som några av er känner till, en rätt störig liten ungjävel. Exempelvis är hon fanatisk rökningsmotståndare. Oklart varför, men har man en mamma som kan tanka en etanolbil genom att kräkas utvecklar man väl vissa upprorstendenser, antar jag.

Elsa är en sån unge som rynkar på näsan och viftar demonstrativt med handen när någon röker på en uteservering. När hon gjorde det i helgen påpekade jag att nu när Folkhälsoinstitutet (eller ”En folkhälsa, ett parti”, som är deras lite mer inofficiella slogan) har förbjudit rökning inne på alla restauranger och krogar så kan väl hon och hennes kompisar för fan hålla sig där, och låta riktiga människor röka utomhus ifred.

”Nä! För du förpestar ju hela luften!” röt Elsa som svar. Varpå jag givetvis påpekade, upprepade gånger, att luften är fri. Då la Elsa demonstrativt armarna i kors och log den där sortens självgoda leende som bara icke-rökare och rörmokare bemästrar, och påpekade att ”Folkhästinstitutet” faktiskt bestämt att man inte ska få röka på uteserveringar heller i fortsättningen.

Jag har förstås också läst det. Inte för att jag är speciellt oroad just över ”Folkhästinstitutets” förmåga att driva igenom sina vansinniga idéer (rökförbudet på krogen slogs de för i ett halvt sekel och då lyckades lik förbannat I-r-l-a-n-d driva igenom det före oss, och att få stryk av det landet i folkhälsa är ju ungefär som att få stryk av dem i hockey) men ändå, det ger ju Elsa en del rätt störiga argument.

”Jag fattar inte ens hur man kan vilja röka!” tjurade hon dock till sist, när just de argumenten började ta slut. (Ungefär i höjd med att jag sa att passiva rökare borde sluta gnälla och aktivera sig istället.) Jag svarade förstås som det är, att man gör det för att det är coolt.

”Jag tycker att det är äckligt!” sa Elsa, och jag påpekade att det är ju just eftersom hon inte är speciellt cool som hon tycker det. När Elsa då började tjata om att man dör av att röka fick jag förklara att om man inte gjorde det skulle det ju faktiskt inte vara speciellt coolt. Det är därför som vampyrer inte röker. Finns ingen poäng, liksom.

Sedan berättade jag för Elsa att varje gång Folkhälsoinstitutet uttalar sig i tv så är det en tjockis med töntiga glasögon som gör det. Och visste Elsa möjligen vad Folkhälsoinstitutet hade kunnat börja med för att bli smala och coola istället?

Jag hörde inte riktigt vad Elsa svarade på det. De hostar ju så jävligt när man blåser rök på dem, ungar.

VECKANS JA! Att ha tresiffrigt BMI när man jobbar på ett institut som ska läxa upp folk angående deras hälsa.

VECKANS NEJ! Moralisk konsekvens. Livet blir ju så jävla ointressant om man ska agera enligt moralisk konsekvens.

Frågor och svar på det då.

2010-05-18T18:27:00.005+02:00

sara sa...
Hur går det med träningen?
Åt helvete.

Anonym sa...
Hur sjuk anser du att vår värld är när man kan köpa det här på Lindex? http://blogg.alltombarn.se/ketchupmamma/2010/05/16/festligt-for-bb-vaskan-kanske/
Spontant skulle jag väl säga att den målgrupp som kan tänkas köpa det där väl är exakt den målgruppen som handlar på Lindex?

anna sa...
Jag ställde ju en fråga igår, har du funderat på att skriva sitcoms?
Det är ju per definition omöjligt att svara på den frågan efter att du har ställt den utan att svara ja. Men innan dess: Nej.

anna sa...
Varför kan min man för allt i världen inte förstå att jag tycker sport är det tråkigaste som finns, när han själv tycker samma sak om teater och musikaler?
Därför att du har fel.

Lina sa...
Läser du din mail?
Ja. Har jag missat något?

Anonym sa...
Hur tröstar man en killkompis som gråter egentligen? Jag har försökt med alla metoder jag brukar använda på tjejkompisar, men inget tar skruv ...
Har du provat med att ta av dig tröjan?

Anonym sa...
Vad har gjort att hela Bjuv har "ticked you of?" :D
Empirisk erfarenhet.

Maria sa...
Hur visar du din romantiska sida för Neda? Bortsett från att du tar på dig ett par byxor då o då.
Jag tar på mig en kavaj och tar med henne till en restaurang som inte har en laminerad meny med bilder på maten. Och berättar inte den där om två irländare i en båt för servitören förrän åtminstone halvvägs in på den andra vinflaskan.

Maria (igen) sa...
När du ska skriva en krönika, hur förbereder du dig? Har du fullt med post-it lappar med ideér och uppslag överallt, eller du bara "slänger ihop" något tisdagkväll?
Jag skulle sjukt gärna vilja vara den där killen med post-it-lapparna. (Lite likadant som att jag skulle vilja vara en sån där kille som byter däck på bilen själv.) Men sanningen är att jag oftast bara väntar tills min fru ryter "men skriv en krönika om det då för fan!" när jag förklarar att jag är upprörd över något. Och sen gör jag det.

Sara sa...
Vi skulle ju gissa när den lilla knodden skulle komma ut. Vem var det som vann?
Ingen, tror jag. Den närmaste var väl typ en månad fel? Men om någon känner att de var tillräckligt nära får ni gärna höra av er. Vinsten är något från min frus badrumsskåp som ser dyrt ut.

linda sa...
Stockholmare som springer som om livet hängde på det för att inte missa tunnelbanan -för att slippa vänta tre minuter på nästa. Tankar kring detta fenomen?
Jag vet inte riktigt, men jag antar att det är något slags 2000-talsmotsvarighet till Sisyfos i den grekiska mytologin, som straffades av gudarna genom att bli tvungen att rulla en sten uppför en kulle i Helvetet i all evighet. Däremot ska det ju tilläggas att de flesta som springer till tunnelbanan jobbar i reklambranschen. Och det jobbar inga stockholmare i reklambranschen.

Andy sa...
(I nerkortad version, eftersom den ursprungliga frågan hade krävt ljudboksfunktion här på bloggen för att kunna återge.)
Hur kom det sig att linjedomaren inte alls såg att Drogba var två meter offside när han fick bollen och gjorde 2-0? Hur kom det sig att Steven Gerrard går och ger bort bollen till Drogba i näst sista omgången? Varför är det ingen som reagerar? Och hur stor är chansen att vi inom några år kommer avslöja Chelsea att ha donat med en omfattande mutskandal? Red upp det här nu.
Jag tror att det var den amerikanska regeringen som gjorde det för att få en anledning att anfalla Irak. Det är den enda rimliga förklaringen.

Elle sa...
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article7140164.ab Revolutionerande journalistik eller bara smörja av bibliska proportioner?
Pratar vi om det spanska köttmongot som gjorde det eller köttmongot på Aftonbladet som rapporterar om det?

Anonym sa...
Min bror joggar i långkalsonger och avklippta vindbrallor som är tio år gamla. Han har en stegräknare/pulsmätare/hastighetsmätare-grej. Som jag köpte till honom. Och han inte ställt in än för han orkar inte. Erkänn man liksom står ut med honom, fast han motionerar?
Jag tror att jag talar för oss alla här när jag säger: Va?

Anonym sa...
Om du var programledare för ett program på discovery - skulle du då föredra mythbusters, dirty jobs, eller ett sånt där överleva-i-regnskogen-bland-blodiglarna-och-ta-av-sig-tröjan-.mycket-program?
Läser du min blogg över huvud taget? Mythbusters byggde en båt av silvertejp. En B-Å-T.

Julia sa...
Vad skulle du föredra att bli uppäten av: En haj eller en krokodil? (Och ja, du måste välja för du har blivit tillfångatagen av en ociviliserad stam och kränkt deras gudar och därför måste du dö, men du får själv välja sätt.)
En haj. Krokodiler gör hela den där grejen när de drar ner en på botten och rullar runt med en tills man kvävs. Det verkar asjobbigt.

Anonym sa...
Om du fick vara en manlig hjälte ur en chick flick för en dag - vilken skulle du välja?
Jag vete fan vad du lägger i värderingen "hjälte", men spontant säger jag att det står och väger mellan Mr Big i Sex and the city och snubben som skriker "give me jazz hands damnit!" i Bring it on.

Cecilia sa...
Om nationalitet, kvalifikationer och pengar inte spelade roll, vad skulle då vara ditt favorit yrke?
Fotbollstränare, förmodligen. Eller någon form av hamburgarinspektör.

Pia [stjerndorff.com] sa...
Där sa du något. Hur fixar man en extra fluffig äggröra?
Laktosfri mjölk. Det låter väldigt märkligt. Men det är värsta grymmers, som kidsen säger.

Hur man märker att man blivit vuxen

2010-05-18T14:27:00.006+02:00

När jag först flyttade till Stockholm och började jobba på tidning så var min första arbetsplats på en så kallad "grabbtidning". Nidbilden av den typen av tidning är förstås att den enbart består av bilder på bikinibrudar och artiklar om seriemördare, men det är förstås inte sant. Vi skrev även en hel del djuplodande alster under temat "olika slags grejor som exploderar", genomförde omfattande inomhustest av radiostyrda helikoptrar och hade mest troligt landets mest initierade löpande bevakning av "världens största hummer/robot/hamburgare/värmesökande missil".

Det var, precis som man kan anta, en ganska grabbig arbetsplats. Personalstyrkan bestod i stort sett uteslutande av män i åldern 20-30 som hade "T-shirt" som klädstil.

Mitt yrkesliv har, kan man väl lugnt påstå, förändrats en del sedan dess.

Just nu sitter jag och jobbar på Vi Föräldrar. Här flyger man, såattsäga, inte direkt radiostyrd helikopter inomhus på arbetstid.

Idag hade vi möte om inredningen på kontoret. Skrivbordsplacering, lunchrumsdekorationer, belysning...det vanliga.

En sak jag märkte, jämfört med samma diskussion på grabbtidningar, var att ingen vid något enda tillfälle föreslog "tv-spelshörna" eller "biljardbord".

En annan sak var att när en av mötets deltagare påtalade att den nuvarande inredningen av kontoret "verkligen inte känns Feng Shui", så flög inte halva redaktionen ur sina stolar för att vråla "HAHA, Feng Shui??? Är du BÖG eller???"

Nej.

Här var det minsann bara jag som gjorde det.

Make shit happen

2010-05-18T10:20:00.001+02:00

Min fru: (Tittar på Nicholas) Men allvarligt, bajsar han igen nu?

Jag: Jepp.

Min fru: (Suckar) Men jag har ju PRECIS bytt på honom!

Jag: Det är väl precis därför! Som att gå på toaletten på hotell.

Min fru: (Med den där skeptiska blicken) Va?

Jag: Du vet, när man bor på hotell, och man kommer in precis efter att städerskan varit där, och man går på toaletten när den är så skinande ren så att det fortfarande luktar klorin därinne. Är inte det bara det bästa som finns?

Min fru: Herregud...

Jag: Men allvarligt nu? Det måste du ju erkänna! Att bajsa på en nystädad hotelltoalett ÄR ju den ultimata känslan av frihet!

Min fru: (Skakar på huvudet) Och du menar att det är det Nicholas gör när han får en ny blöja?

Jag: Jag tror fan att han bara ligger och håller sig och väntar på den!

Min fru: Du är verkligen sjuk i huvudet ibland.

Jag: Vad? Nystädat ju! Jag skulle kunna ta in på hotell bara för den sakens skull faktiskt...

Min fru: Nu går jag. Du och din son kan slutföra den där diskussionen själva.

Jag: (Till Nicholas) När du blir större ska jag boka ett hotellrum åt dig, så ska du få se. Jag tror att det är så det är att bajsa i himlen faktiskt. Du ska få se vad jag m...

Min fru: (Kommer in i rummet igen, lyfter upp Nicholas och går) Vid närmare eftertanke ska jag nog verkligen INTE lämna er ensamma! Det räcker att en man i det här hemmet är störd.

Med lite hjälp från mina vänner

2010-05-17T20:35:00.001+02:00

God vän: (I telefon med mig) Hur mår ungen då?

Jag: Fint. Han ligger här bredvid och för ett jävla liv.

God vän: Åh, ligger han och jollrar sådär gulligt?

Jag: Är det så det heter? Jag tycker att det låter som en katt på heroin...men okej. "Jollrar" då. Han gör det sjukt högt också. Håller oss vakna halva nätterna!

God vän: (Uppspelt) Kan du inte sätta honom vid luren? Frun och ungarna här vill skitgärna höra honom ju!

Jag: Du menar allvar?

God vän: Ja-aa!

Jag: Okeeej...

(Sätter upp luren vid Nicholas. Som omelbart stirrar på den och blir knäpptyst)

God vän: Blev han tyst nu bara för det? Typiskt. Sjukt trist...

Jag: (Tittar på Nicholas. Tittar på telefonen.) Herregud. Det här är ju helt fantastiskt! Jag ringer dig klockan 4 inatt!

God vän: Öh. Va?

(Klick)

Störiga grejer min fru har börjat med

2010-05-17T18:46:00.001+02:00

Varje gång jag gör något ogenomtänkt eller misslyckas med något i vardagen så slår min fru sig numera obeskrivligt melodramatiskt för pannan och skriker "DOH!"

Som när jag sätter i laddaren till mobilen på kvällen, och inte upptäcker förrän nästa morgon att jag inte pluggade i skiten i väggen. Eller när jag sätter på örngotten på kuddarna ut och in. Eller när jag sätter på diskmaskinen utan att lägga i diskmedel.

Då står hon där, kvinnan jag svor att älska tills döden skiljer oss åt, och slår sig för pannan och ropar "DOH!"

Det låter kanske inte så jobbigt.

Men det blir fan rätt jävla irriterande efter ett par hundra gånger på ett par veckor.

Den jäveln som satte Simpsons på dagtidstablån ska fan ha spö.

Det har blivit sommar. Tydligen.

2010-05-17T16:28:00.005+02:00

Min fru och min son märkte detta genom att de gick ut utomhus på promenad.

Jag märkte det genom att det har börjat bli orimligt mycket störiga solreflexer i min bildskärm.

Det finns två olika sorters människor här i livet: De som märker att det är 22 grader varmt och går iväg för att köpa badkläder. Och de som märker att det är 22 grader varmt och går iväg för att köpa ett halvdussin inomhusfläktar.

Jag litar inte på den första sorten.

Jaha. Frågor på detta?

2010-05-17T07:03:00.003+02:00

Det var ju ett tag sedan det figurerade en frågestund här i vår lilla gemenskap. Sådär som man har på riktiga bloggar.

Så, vad säger ni? Är ni sugna?

Det går givetvis, i vanlig ordning, alldeles utmärkt att även ställa icke barn-relaterade frågor.

Hur man få en extra fluffig äggröra. Tankar om Champions League-finalen. Konspirationsteorier kring månlandningen. Fältet är att betrakta som helt fritt.

Yes?

Då är det bara att blåsa på i kommentatorsfältet då.

Sassa brassa arvsmassa

2010-05-16T21:36:00.001+02:00

Min fru ammar vår son, och måste avbryta matningen tillfälligt för att byta sittställning. Vår son får då omedelbart ett vansinnesutbrott i paritet med matglad översminkad 36-årig försäkringskassereceptionist som precis fått beskedet att hon inte gått vidare till andra uttagningsrundan av Idol. (Efter att ha framfört sin tolkning av Whitney Houstons "I will always love you". På småländska.)

Min frus väninna: (Lätt bestört) Nämen oj vad han skriker...

Min fru: Nåväl, jag rycker ju bort maten mitt framför ögonen på honom.

Väninna: Men ändå... ska han verkligen bli så DÄR arg?

Min fru: Äh, sådan far sådan son vet du.

Väninna: (Skrattar lite nervöst) Jo...men din man börjar väl ändå inte skrika så där om han inte får mat på två sekunder...

Min fru: (Rycker förstrött på axlarna) Du har ju uppenbarligen inte stått på kryssningsfartyg till Riga när någon försöker tränga sig före min man i buffékön. Det hör jag ju med en gång...

Barn. De borde fan lära sig klockan.

2010-05-16T10:06:00.001+02:00

Man upptäcker så många nya saker med livet när man får barn.

Några är mycket små och närmast obetydliga, andra gigantiska och faktiskt nästan helt livsförändrande.

Min son, till exempel, har de senaste veckorna inte bara utmanat mitt luktsinne och tänjt min hörsel förbi vad som under alla omständigheter borde vara dess rimliga toleransgräns.

Han har även förändrat själva förutsättningarna för definitionerna av tid och rum.

Han har fört mig genom något slags lönndörr i uiversum, ett svart hål om man så vill, och placerat mig i ett parallellt tidsuniversum.

Det är en episk upptäckt. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

Jag befinner mig alltså just nu i en lucka i tiden.

Jag har bitvis fragmentariska minnesbilder av att jag varit här förut. Så som man minns platser man själv besökte som barn.

Det är verkligen mycket speciellt.

Resten av världen sover, givetvis, medan min son har tagit mig till denna märkliga nya plats. Detta förunderliga äventyrens land. Där vi är alldeles, alldeles ensamma.

Denna fullkomligt outforskade tid av möjligheter och ännu inte utnyttjad potential.

Som om den svävar i ett magiskt mellanrum mellan det som vi gjorde igår och det som vi ännu inte gjort imorgon.

Jag tvivlar på att denna för mänskligheten helt nyupptäckta plats har ett namn.

Så jag tror därför att jag ska kalla den...

"Söndagsmorgnar"

Eftermiddag i hemmet Backman-Shafti

2010-05-15T20:31:00.001+02:00

Jag har tittat på Mjällby-Malmö FF.

Min fru har Facebookat.

Vår son har suttit och stirrat på sin hand i en och en halv timme.

Vi har alla våra popkulturella kors att bära, så att säga.

Förmiddag i hemmet Backman-Shafti

2010-05-15T10:26:00.001+02:00

Min fru tar en powernap.

Jag och Nicholas kollar på andra säsongen av Rome.

Han missade ju tyvärr även första säsongen när den gick på tv.

Skitjobbigt.

Jag får hela tiden pausa och förklara vilka alla är.

Av Stavnings Problem

2010-05-14T15:18:00.001+02:00

Det är rätt soft att vara ute och gå med barnvagn. Man lägger märke till en massa saker som man aldrig gör om man går i normaltempo eller, ni vet, faktiskt är på väg någonstans.

Man kan till exempel ta sig tid att fundera över kreativ problemlösning när ens företags verksamhetsområde helt enkelt inte är kompatibelt med tillgängliga standarder för skyltformat.

Och för övrigt:

Hemsideadressen. Världsklass.

ROTFL. Lixom.

2010-05-13T17:35:00.001+02:00

Min son har börjat skratta i sömnen.

Jag måste erkänna att det stör mig lite.

Han är tre veckor gammal. Inkontinent. Arbetslös.

Vad fan kan han ha att flina åt
egentligen?

Du säger potatis.

2010-05-13T12:26:00.006+02:00

Nybliven mamma i vänskapskretsen: Har ni varit på BVC än?

Min fru: Ja, två gånger faktiskt.

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Lyckligt kvitter) Är det inte bara det MYSIGASTE då?

Min fru: Ja...jo...jag antar det.

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Ler saligt) Guuud! Jag tycker att det är så himla fint att alla är så trevliga mot varandra där! Alla mammor går liksom runt och ler mot varandra hela tiden. Trots att man är främlingar...så är man liksom samma folk! Man är en ENHET! Förstår du hur jag menar?

Min fru: Eh...ja...jag antar det. Alla är verkligen väldigt...trevliga.

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Suckar nöjt) Mmm, var i samhället skulle man hitta den här GEMENSKAPEN bland främlingar på det sättet? Va? Va?

Jag: Hos scientologerna?

Nybliven mamma i vänskapskretsen: Va?

Jag: Vadå? Tycker inte du att det finns lite sektvarning över hela den där påklistrade gemytligheten på BVC?

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Sårat) Verkligen inte!

Jag: Nänä. Då så. Då är det väl bara jag som tycker att det är lite obehagligt när en jävla IT-konsult med hakskägg som jag aldrig har sett i hela mitt liv vill torrjucka mitt ben i väntrummet för att vi har likadan barnvagn...

Min fru: (Suckar mot nybliven mamma i vänskapskretsen) Bry dig inte om Fredrik. Han har lite issues med nya miljöer bara.

Jag: Vad??? Du tycker inte att det finns något förbannat märkligt över främmande människor som vill bli din bästa kompis bara för att du också har listat ut hur man ligger? Det är för fan som om jag skulle börja gnugga mig mot folk på tunnelbanan som har likadan telefon som jag! Då hade jag för fan blivit arresterad! Men på BVC är den där skiten plötsligt helt okej bara för att vi har barn??? Jag tycker inte att det är coolt alls...

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Snörper på munnen) Jag tycker i alla fall att det är mysigt att vara någonstans där alla har så något så fundamentalt i livet gemensamt!

Jag: Verkligen. I fortsättningen när jag på restaurang så ska jag börja krama alla som sitter där och käkar. "ÅÅÅ, gillar du OCKSÅ mat! Sjuuukt! Du gillar att KÄKA alltså? Guuud vad jävla mycket vi har gemensamt! Vad gör ni i juli? Vi har hyrt en stuga på Öland, ni måste följa med!"

Min fru: (Suckar högljutt) Mmm...jag tror att Nicholas behöver bytas på älskling. Du kanske ska gå och göra det?

Jag: ...och när jag är utomhus, då ska jag bara gå fram till främlingar och le som en nyskjuten heorinist och bara "nämen vad är ODDSEN? Ni gillar LUFT alltså? Ja määää!!!"

Min fru: (Med den irriterade rynkan i pannan) Typ nu!

Jag: (Lyfter Nicholas, går mot badrummet) Näää? Du skämtar, Nicholas? Du gillar också att bajsa? Ja määääää! Herregud, vi skulle praktiskt taget kunna vara släkt!

Nybliven mamma i vänskapskretsen: (Harklar sig, tittar på min fru) Beter han sig sådär när ni är på BVC också?

Min fru: Äsch. Jag brukar säga till sköterskorna att han har fått en stroke bara. Då brukar de förstå. Det förklarar dessutom det där talfelet.

Jag: Det är min DIALEKT!

Min fru: (Rycker på axlarna) You say potato. I say...

Krönika

2010-05-12T10:18:00.003+02:00

Ja, det är ju onsdag.

Tidningsversionen ligger HÄR.

Redaktionsledningen valde dock, efter övervägande, att stryka några kortare formuleringar i den. (De gör det väldigt sällan, men den här gången var tydligen bland annat beskrivningen "genetisk återvändsgränd" samt orden "uppkörd i rektum" för mycket för dagspressammanhang.)

Här på bloggen kör vi dock, i vanlig oordning, ocensurerat. (Inklusive samtliga kroppsöppningar och genetiska återvändsgränder.)

Konsten att reta upp menlösa människor

Jag skrev en krönika om joggare förra veckan. Fick en hel del arga mail om det, och faktiskt ett direkt hot om fysiskt våld. (Det hade givetvis varit mycket allvarligt, om det inte varit från, ja ni vet, en joggare). Joggare är, tydligen, inte enbart i stort sett helt menlösa människor. De är dessutom snarstuckna.

Eftersom jag skrivit krönikor här i drygt tre år, och därför har en viss erfarenhet av just menlösa människor som blir oproportionerligt upprörda när man framför minsta lilla ifrågasättande av deras egentliga funktion i evolutionen, funderade jag idag över detta: Vilken menlös grupp människor är egentligen lättast att reta skiten ur? Låt oss utvärdera:

En given kandidat är förstås cyklister. En av mina första krönikor handlade om de som inte förstår att stopplikt vid rödljus inte upphör att gälla bara för att man är efterbliven. Det föranledde ilsket mail från hjälmprydd man om att han ”minsann inte kommer backa vid en konfrontation!”. (Jag kör en 1500 kilo tung bil, så jag tog väl inte jätteallvarligt på just konfrontationshot från någon i grön fleeceväst med 350 gram gummi, aluminium och ringklocka uppkörd i rektum. Men ändå.)

Innebandyspelare är en annan favorit. Jag frågade en gång: ”Om sporten nu är så himla tuff, varför måste då målvakten vara klädd som tysk kravallpolis för att fånga en jävla plastboll?” Det ledde till nio (9!) mailhot om direkt fysiskt våld. (Men, ja, ni vet, innebandyspelare liksom. Kom igen.)

Andra kandidater: Vegetarianer, källsorterare, folk som är fackombud, folk med ryggsäck, pensionärer, 16-åringar, folk som tränar på gym och folk som vill att man titulerar dem ”barista”.

Allvarligt. Skärp dig nu för fan. Du jobbar på kafé. Det är vad du gör.

Och ”dagisfröken”. Det får man inte heller säga. För det är ju så jävla viktigt vad man kallas när ens primära arbetsuppgift är att käka modellera och tejpa grejer hela dagarna. Tro mig.

Men argast av alla är faktiskt småbarnsföräldrarna. Alltid. Lyckligtvis tillhör jag ju numera själv denna gudsförgätna lilla grupp köttmongon, och kan därför inte anses vara ”fördomsfull” längre. (Lite som Nyamko Sabuni rullar med sin invandringspolitik, ungefär.)

Men vilken grupp är då, rent statistiskt, m-i-n-s-t benägen att bli upprörd? Jag får nog säga ”folk från Bjuv”, faktiskt. Trots all skit jag skrivit om denna lilla genetiska återvändsgränd har jag faktiskt inte fått ett enda argt mail.

Det beror ju förstås säkert till stor del på att byns skrivkunnige dog för några år sedan.

Men ändå.

VECKANS JA! Åsikter.

VECKANS NEJ! Insikter.

Bröstmjölksförsäljning - Uppdatering!

2010-05-12T09:22:00.001+02:00

Ulrika, nybliven mamma och "momsexpert" sa...
Omsättning av modersmjölk är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap 23 paragrafen punkt 3 i mervärdesskattelagen.

Jamen då så.

Angående att sälja bröstmjölk

2010-05-11T21:30:00.003+02:00

sara sa...
Jag sålde till Neo. 125 kr litern. Fick en slutsumma på 3140 spänn!!!

Jag undrar: Skattar man på det? Vad ligger momssatsen på för bröstmjölksförsäljning?

Rund är också en form.

2010-05-11T15:15:00.003+02:00

Bekant 1: (Tittar på Nicholas) Men GUD vad söt han är! Men vem är han mest lik? Dig eller Fredrik?

Min fru: Han är nog mest lik Fredrik faktiskt, tror jag.

Bekant 1: Jaaa, det ser jag ju nu. De har PRECIS samma form på huvudet!

(Tystnad. Alla betraktar Nicholas i stor eftertänksamhet.)

Bekant 2: Men det är väl egentligen mest för att Fredrik har ett väldigt bebisformat huvud?

Bekant 1: Ja, det är förstås sant.

Japp

2010-05-11T12:18:00.001+02:00

Jag har banne mig gått till jobbet med en liten kräkfläck på tröjan.

Den killen är jag nu.

Det har jag fan inte varit sen jag var 19 och jobbade helg på tryckeri.

Men livet förändras alltså inte så mycket.

Det är bara människorna som spyr på en som byts ut.

Plötslig insikt

2010-05-10T21:55:00.000+02:00

Jag älskar ostkrokar.

Jag har nyligen köpt ett nytt kylskåp.

Jag får ofta höra att jag tänker innan jag talar.

Jag har en son som heter Nicholas.

Jag är gift med en iranier som är smartare än jag.

Folk gör obefogat mycket narr av min dialekt.

Fan.

Jag ÄR Maria Montazami.

Entreprenörskap i kommentatorsfältet

2010-05-10T16:46:00.001+02:00

Anonym sa:
Man kanske skulle pumpa upp lite bröstmjölk och börja sälja på internet?

Jag säger: Det är småföretagandet som ska lyfta Sverige ur krisen. Har jag alltid sagt.

Läsare kommenterar. Bloggare svarar.

2010-05-10T13:08:00.002+02:00

Anonym sa: Sluta skriva om barn hela tiden!

Jag svarar: Jag tror att du möjligen missuppfattat temat för den här bloggen. För mer icke-barn-relaterat material rekommenderar jag därför varmt resten av internet.

De gaffar inte på BVC

2010-05-10T08:50:00.004+02:00

BVC-Sköterska: ...och annars funkar det jättebra med lite bröstmjölk!

Jag: Mot blöjeksem?

BVC-sköterska: Japp!

Jag: Och den där bröstmjölken funkar alltså även mot skavsår och utslag?

BVC-sköterska: Och när barnet är täppt i näsan! Det har en avsvällande effekt.

Jag: Den är lite universalmedicin den där bröstmjölken va?

BVC-sköterska: (Skrockar nöjt) Ja, allt funkar med god vilja och lite bröstmjölk, brukar jag säga! Hehe!

Jag: Som gaffa-tejp?

(Tystnad)

BVC-sköterska: Va?

Jag: Ja...allting går med gaffa-tejp...liksom...

Min fru: Haha! Just det! Allt går att gaffa!

(Lång tystnad)

BVC-sköterska: Nu förstår jag inte riktigt.

Jag: (Lite mer tveksamt) Ja, du vet...som...gaffa-tejp...

(Sköterska tittar mycket skeptiskt först på min fru och sedan på mig)

Min fru: (Harklar sig) Eller...så kör vi på bröstmjölken. Bara.

BVC-sköterska: (Mycket, mycket, mycket skeptiskt) Det blir nog bäst, ja.

Saker min fru kommer lacka ur på mig över om 15 år eller så...

2010-05-09T20:47:00.001+02:00

Att jag alltid kommer komma ihåg vilket år Nicholas föddes enbart baserat på: "Jodå, serru, det glömmer man ju inte i första taget liksom, det var ju samma år som Chelsea slog Wigan med 8-0 i sista Premier League-omgången!"

Till vår granne

2010-05-08T22:24:00.001+02:00

Du vet när du hade alla de där festerna i våras, när du och dina polare stod i ditt kök, vägg i vägg med vårt sovrum, och fyllesjöng fotbollssånger klockan 04.30 på morgonen?

Du vet hur du träffade min fru i trappen några gånger i den vevan, och lite skamset mumlade att "äh, du vet hur det är när man har fest"?

Minns du att hon klappade sig på magen då, log lite oroväckande och sa: "Håll fast vid den här dygnsrytmen du bara, du kommer snart behöva den..."

Minns du hur du inte riktigt förstod vad hon menade med det?

Nåväl.

Oroa dig inte i så fall.

Jag har en känsla av att allt kommer bli väldigt, väldigt klart för dig de närmaste dagarna.

"Tillväxtperiod".

Go ahead.

Google it.

03.08

2010-05-08T03:07:00.003+02:00

Jag vet att jag sa att jag ska undvika att blogga om bajs.

Min son kommer ju troligen också ha ett dejtingliv en dag. Och jag kommer nog ha tillräckligt många sätt jag skämmer ut honom på ändå i det skedet av hans liv.

Men fan.

Fy fan.

Vi köpte en tvättmaskin till lägenheten en vecka innan han föddes. Inatt insåg jag att det är den bästa investering jag gjort i hela mitt liv.

Ungar gör fan en del riktigt äckliga grejer alltså.

Statusuppdatering, hemmet Backman-Shafti

2010-05-07T17:37:00.002+02:00

Min son har gått in i ett läge där han är vrålhungrig ungefär en kvart efter att han ätit, blir svinförbannad om man lägger honom i vagnen, skriker åt en om man plockar upp honom och resten av tiden ligger och blänger fördömande på en när man skrattar åt skämt i Två och en halv män.

Det kallas tydligen en "tillväxtperiod".

Om man är tre veckor gammal är det ungefär som att hamna i tonåren.

Jag förväntar mig halvt om halvt att jag ska komma hem en eftermiddag och upptäcka att han har piercat sig och börjat lyssna på Tokio Hotel.

Reaktion från joggare, angående kroppsstrumpa

2010-05-07T08:26:00.003+02:00

Läsare säger:

...gällande det här med tighta kläder så är jag inte lika oförstående (och överkänslig) som Fredrik. De har ju en poäng. Eller flera om man ska vara noga.
1. Ser man inte ut som ett tinat och sedan fryst glasspaket runt midjan så kanske man vill visa det. Och för oss medelsvensson så är löpkläderna det enda legitima tillfälle där vi kan få visa upp oss i en kroppsstumpa.
2. Sen har de ju den där inte helt obetydliga fördelen att "hålla fett/muskler på plats" när man springer. En rätt så angenäm känsla.
3. Och slutligen - luftmotståndet. På riktigt. Fredrik, du har inte märkt av något luftmotstånd när du är ute och går? Sådär ibland och kanske lite mer när det blåser åt fel håll. Eller att det ökar när du ökar takten? Och få det inte till att det är en pik om din kroppshydda...

Fredrik svarar:

1. Jag känner ju lite att du själv bevisar hela krönikans poäng om uppmärksamhetstörstande små joggingmongon där...

2. Jag tyckte att du alldeles nyss sa att du hade en kropp som du ville visa upp? Om det nu plötsligt handlar om att "hålla fettet på plats" så kan jag meddela att för joggarna i mitt kvarter hade det krävts betongfundament och hot om allvarligt våld för att hålla den där skiten på plats. Större kläder hade otvivelaktigt varit att föredra, framför allt för deras omgivning.

3. Då vill jag att du svarar mig på detta: Hur kommer det sig att OS-löparna på 10 000 meter, och världens bästa maratonlöpare, springer i shorts och linne då? Ska du på fullt allvar argumentera för att de 40-åriga civilekonomer som tvunget ska flåsa nerför Götgatan mitt i lunchrusningen genererar ett så högt luftmotstånd att de behöver utrustning som elitlöpare som springer fem gånger så fort anser vara överflödig?

Fuck that shit.

Jag betraktar även i fortsättningen folk i kroppsstrumpa som varandes i samma kategori som folk som har Ferrari-keps när de kör Opel.

Fy fan

2010-05-06T20:09:00.001+02:00

Min fru hade fel.

Det tog inte ens 30 jävla sekunder.

Och sen frågade jag honom, på allvar, när han och hans tjej tänker skaffa barn.

På riktigt.

Jag satt där rakt framför en vuxen man och frågade NÄR han och hans tjej tänker skaffa barn.

Jag har blivit den snubben.

Den jävla snubben har jag blivit.

Jag vet inte ens varför.

Det var liksom som en utomkroppslig upplevelse, en sån som folk som haft nära-döden-upplevelser snackar om. Det var som att jag stod bredvid mig själv, och hörde den här idioten som såg ut som jag säga:

"Ni måste verkligen göra det. ALLT förändras! Och när du själv får barn, då förstår du. Då förstår du vad livet handlar om."

Och då tittade min vän länge på mig.

Och jag kände igen den där blicken.

Det var precis så där jag brukade kolla på snubbar jag brukade känna precis innan jag slutade umgås med dem.

Om det här fortsätter med resten av min bekantskapskrets behöver vi inte hitta någon speciellt stor kyrka till dopet.

Så mycket kan jag säga.

Och nu:

2010-05-06T11:28:00.002+02:00

Lunch!

Jag ska gå och äta lunch!

En vanlig jävla lunch.

Med en vanlig jävla människa.

En sån som jag brukade jobba med innan jag blev farsa.

En sån som inte har barn själv.

En sån som troligen vill prata om sådana saker som vi pratade om innan jag förökade mig.

Ni vet. Jobb. Och askmoln. Och fotboll. Och iPad-applikationer. Och sånt.

Jag har lovat mig själv att inte visa bilder av Nicholas.

Min fru kommenterar detta med att hon "ger det fem minuter. Max."

04.38

2010-05-06T04:39:00.001+02:00

Naeä, inget spciellt.

Vi sitter uppe och käkar lite bara.

Själva då?

Saker jag måste sluta med. Tydligen.

2010-05-05T17:45:00.004+02:00

Ni vet när folk lutar sig ner i ens barns vagn och bara står där och fånstirrar på ungen? Står där och hummar och mummar och jollrar och liksom verkar vänta på att han ska göra något, trots att de vet att han bara kommer ligga där och stirra tillbaka och bara se ut som om han tycker att du är helt dum i huvudet. Eftersom det är lite bebisars grej att göra det. Stirra.

När folk gör det med Nicholas, står och glor ner i hans vagn sådär, då drabbas jag alltid av en osviklig impuls att smyga upp bakom dem och ryta "Are you not entertained? Are you not entertained? IS THIS NOT WHY YOU ARE HERE?"

Jag måste sluta med det. Tydligen.

Det är, enligt personer i min omedelbara närvaro, "ett jävligt psykotiskt beteende". Tydligen.

Krönika

2010-05-05T16:21:00.003+02:00

Finns HÄR för den som vill läsa den lite mer "live". Eller copy+pajst här nedan, för den som så föredrar.

Dagens tema är joggare.

Än så länge räknar jag dagens mailskörd från nämnda folkgrupp till:

9 arga mail.
2 jättejättearga mail.
1 direkt hot om fysiskt våld.

Men dagen är ju inte slut än.

Joggare – det mest vidriga av vårtecken

Alltså. Jag har egentligen inga problem med att ni är ute och joggar. Spring om ni vill. Spring ihjäl er. (Allra helst.) Men kan ni inte sluta göra en så satans stor grej av det?

Aktiviteten består alltså, konkret, av att promenera jävligt fort. Okej? Och ändå måste det hållas en förbannad föreläsning om det i fikarummet? Herregud. En svartsminkad 14-årig högstadietjej har inte ett andetag på uppmärksamhetsbehovet hos en 35-årig joggare.

Följaktligen kan de därför givetvis inte hålla sig i löpspåren (där ser ju ingen en), så nu ska varenda trottoar i hela stan invaderas av de här spandexklädda dårarna med astmaandning och vägägarkomplex större än småbarnsmammor i en ny suv. De är värre än de förbannade cyklisterna.

Vid varenda rödljus står de i horder och hoppar upp och ner som kissnödiga bokstavskombinationer och kollar på digitalklockor stora som brunnslock och suckar irriterat. Varför flyttar sig inte världen? Va? De är ju faktiskt ute och s-p-r-i-n-g-e-r här.

Det intressanta är att alla joggare hävdar att de inte gör det här av fåfänga, utan för att ”det är så skönt att bara få komma ut i naturen och tömma huvudet”. För det första: Vi är många som önskar att ni skulle tömma huvudet. Med något Bofors-tillverkat, allra helst. För det andra: Vet ni var det finns skitmycket natur? I skogen! Vad gör ni mitt i stan?

Och vad är grejen med kläderna? Måste man kränga på sig kroppsstrumpa i storlek 12-årig rumänsk gymnast bara för att man ska ut och springa? Allvarligt? Man måste klä ut sig till OS-laget i rodel? Är det för att minska det enorma luftmotstånd som ni skapar när ni stapplar fram i elva kilometer i timmen? No offense, men ni är inte direkt en Lamborghini Murcielago, om man säger så. Ni får bara det distinkta utseendet i midjepartiet av ett glasspaket som någon smält och sedan fryst igen.

Precis lika irriterande är den offentliga stretchningen. Kom igen. Du har inte direkt bestigit K2. Du behöver inte fläka upp dig i gynekologstolsställning över hela gatan bara för att bevisa för grannarna att du har motionerat.

Men allra värst är klassificeringen. Joggarna vill inte bli kallade ”joggare”. De vill bli kallade ”löpare”. (Lite som 17-åringar i Thailand som inte vill bli kallade ”turister” utan ”backpackers”.)

Håll käften. Kenyaner som springer tolv mil till skolan barfota i 150 graders värme utan att bli svettiga är löpare. Ni andra är joggare. Lär er leva med det.

Och håll er i skogen. För helvete.

Det är skitsvårt att få loss spandex från stötfångaren.

VECKANS JA! Bensin

VECKANS NEJ! Energidryck

Mina läsare. Ordmärkarna.

2010-05-05T13:15:00.002+02:00

Anonym sa...

"Min fru badar min son"? Har din fru inte varit inblandad alls i tillblivelsen av detta lilla underverk?

Min fru. Ordmärkaren.

2010-05-04T23:21:00.002+02:00

God vän är på besök, samtidigt som min fru badar min son.

God vän: Oj vad han skriker. Han verkar inte gilla det där alls.

Jag: Nä, men du vet. Han är ju inte van vid vatten än. Måste ju vara en jävla chock att bara kastas ner i det utan förvarning liksom.

Min fru: (Slutar bada min son. Tittar mycket skeptiskt på mig.) Han är inte van vid...vatten?

Jag: Vad? Nej, det är han väl...inte?

Min fru: Vatten?

Jag: Nej...vafan...det måste väl ändå vara något helt nytt för honom?

Min fru: Du menar förutom foster-VATTNET som han har legat i under nio månader?

(Paus för eftertanke)

Jag: Jamen förutom det då för fan!

Den goda arvsmassan

2010-05-04T18:34:00.001+02:00

Nedas vän kom förbi med den hör tröjan idag.

Jag råkade titta på trycket och säga "ha! Precis som sin farsa!"

Och nu har min fru hånskrattat i 45 minuter.

Alltid lika kul att kunna underhålla.

Verkligen.

Familjelycka

2010-05-04T10:13:00.003+02:00

Jag blev förvarnad av män i min omgivning innan vi fick barn om att nyblivna mammor ungefär två veckor in i slutförd fortplantning drabbas av en huslighetspsykos.

Plötsligt står de och bakar surdegsbröd klockan 4 på morgonen och syr nya överdrag till soffkuddarna och får för sig att de ska börja koka egen sylt.

Min fru har, tack och lov, inte hamnat där än.

Hon ägnade däremot gårdagen åt att "effektivisera" skåpen i köket.

Först tog hon ut precis allting och ställde på golvet.

Och sen satte hon in precis allting igen.

"Effektivisera" betyder därmed, fick jag lära mig imorse, att det numera är som en seriöst urfuckad version av Tetris när man vill ha ut ett jävla paket müsli.

Det är härligt med mammaledighet.

Åh vad härligt det är.

Min fru avhandlar min mentala hälsa

2010-05-03T10:26:00.002+02:00

God vän, som också nyligen fått barn: Gud, vi var på BVC igår, fick fylla i hela den där journalen med ärftliga sjukdomar och allergier i släkten. Det är nästan lite läskigt tycker jag.

Min fru: Jaså? Jag tyckte att det var rätt lugnt.

God vän: Åh, så ni har inga ärftliga sjukdomar i era familjer?

Min fru: Nej, det är väl laktosintolerans på min sida bara.

God vän: (Tittar på mig och ler vänligt) Inget på pappas sida alltså?

Min fru: (Tittar på mig, tittar på god vän) Äh, det beror väl på hur man ser det. Vad kallas det när man får panikångest för att de har bytt personal i videobutiken?

God vän: Va?

Min fru: Ja, du vet, när man får ett jävla psykbryt så fort minsta lilla detalj i ens vardag förändras. Typ som Rain Man. Vad kallas det?

God vän: Ingen aning...

Min fru: Är det ärftligt tror du?

God vän: Det där med videobutiken?

Min fru: Ja.

God vän: Det...tror jag inte.

Min fru: (Rycker på axlarna) Då så. Då är det nog bara det där med laktosintoleransen då.

Insikter. Söndag.

2010-05-02T21:37:00.000+02:00

Det jobbiga med att gå ut i verkligheten efter att ha befunnit sig i en bubbla av fortplantninglycka i två veckor är inte att inse hur avskuren man har varit från världen.

Det jobbiga är att inse att världen sket fullständigt i att man försvann.

Den bara fortsatte som vanligt.

Den märkte inte ens att man var borta.

Det struliga för nyblivna föräldrar är fan inte att inse att man är helt oumbärlig för sitt barns överlevnad.

Det struliga är att inse att man är fullständigt umbärlig för resten av planeten.

Man tar sin vagn. Man går ut på stan. Man ställer sig på gatan.

Och ingen vill veta var du har köpt din babys tröja.

(Och de har bytt personal i vår videobutik. Precis när jag skapat en så stabil stammisrelation med den gamla att de lät mig slira med inlämningstiderna utan att få böter. Finns det INGEN anständighet kvar i världen?????)

Sååå, låt oss kalla saker för vad de egentligen är då

2010-05-01T22:38:00.004+02:00

Träffar annat par, som fick barn för sex månader sedan.

Min fru: Nä, alltså, du vet, ens barn kan ju skrika och gråta och hålla en vaken hela natten och kräkas på ens nya tröja, men...ja...sen ler han i två sekunder...och så har man förlåtit allt.

Kvinnlig bekant: Men eller hur? Exakt så är det! Det spelar liksom ingen roll hur hemskt det är, man är ändå redo att glömma allt så fort de skrattar!

Min fru: Jag antar att det är det som är den där "villkorslösa moderskärleken" som alla pratar om.

Kvinnlig bekants man: (Tittar surt på bebisarna, tittar surt på sin fru) Eller "Stockholmssyndromet", som det också kallas.

(Tryckt tystnad)

Kvinnlig bekants man: Vaaad? Jag säger för fan bara det som alla tänker!

Den födande matematiken och den stöttande hustrun

2010-04-30T19:27:00.003+02:00

Samtal med personalen på barnavårdscentralen.

BVC-sköterska: Ja, och så ser jag här i papperna att er lilla son föddes ett par veckor tidigt?

Jag: Ja, det stämmer. 37:e veckan.

BVC-sköterska: Njäää, 36+5 står det här.

Jag: Ja, 36 veckor och 5 dagar. Det blir väl 37:e veckan?

BVC-sköterska: Mjaäää, vi räknar inte så förstår du. Vi räknar att han var 36+5.

Jag: Så...ni räknar att han var i 36:e veckan då?

BVC-sköterska: 36+5 ja.

Jag: Men det blir väl 37:e veckan då?

BVC-sköterska: Mjaäää, vi räknar inte så förstår du.

Jag: Vadå "räknar inte så". Ni räknar väl veckor?

BVC-sköterska: Mjaäää, vi räknar dagar.

Jag: Och vad fan består veckor av då tänker ni er?

BVC-sköterska: Mmm, de består av dagar. Det vet jag.

Jag: Så 36 veckor alltså?

BVC-sköterska: Plus 5.

Jag: 36:e veckan då alltså?

BVC-sköterska: Mjaäää. Plus 5 alltså.

Jag: Men om det har gått 36 veckor, och 5 dagar, då var vi väl för fan i 37:e veckan?

BVC-sköterska: Ja. Så kan man kanske se det.

Jag: Exakt!

BVC-sköterska: Men vi räknar inte så.

Jag: Men vilken vecka VAR vi i då???

BVC-sköterska: 36. Plus 5.

Jag: Så i 36:e veckan då?

BVC-sköterska: Mjaäää...

(Tystnad)

Jag: Jag har ont i huvudet.

Neda: Såså älskling. Överansträng dig inte nu. Du kanske ska hålla Nicholas så länge så kan jag och sköterskan prata lite ensamma? (Tittar ursäktande på sköterskan, gör cirkelrörelser med pekfingret mot tinningen och nickar inte alls speciellt diskret åt mitt håll.)

Men flytta på er då för helvete!!!

2010-04-30T10:41:00.001+02:00

Ser ni inte att jag har fortplantat mig eller?

Lystring världen

2010-04-30T08:18:00.001+02:00

Familjen Backman-Shafti ska, i sin helhet, ut på promenad idag.

Med vagn.

Rensa vägarna och lås in era husdjur.

03.56

2010-04-29T03:57:00.001+02:00

De säger att spädbarn inte förstår vad man säger i den här åldern, utan enbart ger respons på tonen i ens röst.

Man kan alltså i princip prata om vad som helst, så länge man gör det på ett för spädbarn lämpligt sätt.

Så den senaste timmen har jag passat på att, i bästa Astrid Lindgren-ton, redogöra för mina tankar, analyser och funderingar kring Barcelona-Inter tidigare ikväll.

Löpvägar, press och understöd, värdet av en bra förstatouch. Ni vet. De grundläggande sakerna i livet.

Jag pratar länge och initierat. Nicholas lyssnar både uppmärksamt och fascinerat. Utan att avbryta en enda gång.

Han gör inga inlägg om att "Premier Leauge ändå är bästa ligan", han börjar inte protestera mot att Pep bytte ut Zlatan, och han suckar framför allt inte högljutt mitt i alltihop för att byta samtalsämne till vad vi egentligen behöver titta på för förvaringslösning till vindsförrådet inför sommaren.

Han l-y-s-s-n-a-r.

Det här kan vara början på en underbar vänskap faktiskt.

Det är fan grymt att ha barn.

Gränsdragning i hemmet Backman-Shafti

2010-04-28T17:15:00.003+02:00

Min fru: (Kommer ut i köket, missnöje i blicken) Men på ALLVAR nu! Har inte vi pratat om det här med att du dricker juice direkt ur paketet?

Jag: Jo...

Min fru: (Suckar) Vi har barn nu älskling. Du måste börja lära dig att du ska vara ett föredöme.

Jag: Så det här handlar om Nicholas alltså?

Min fru: Ja, delvis...

Jag: Som om inte HAN dricker direkt ur paketet då!

Min fru: (Skakar på huvudet)

Jag: (Pekar på min frus bröst) Han dricker för fan direkt ur KOSSAN! Haha!

(Tystnad)

Jag: För långt?

Min fru: Jag låter dig fundera på det själv en stund.

Grejer jag funderar på

2010-04-28T15:05:00.005+02:00

Ni vet när arkeologerna hittar målningar på grottväggar i någon fullständigt obskyr del av Ungern eller Kongo eller Härslöv som man konstaterar gjordes av urtidsmänniskor för 10 000 år sedan?

Varför ser man aldrig några målningar av urtidsbebisar där då?

Det är alltid bara jägare och sabeltandade tigrar och nån urtidsjeppe som upptäcker eld och skit.

Aldrig urtidsbebisar.

Hur fan visade urtidsmänniskorna bilder av sina urtidsbebisar för andra, vilt främmande och totalt jävla ointresserade, urtidsmänniskor om de inte målade dem på grottväggarna?

När urtidsmannen dök upp 45 minuter försenad till mammutjakten med kräkfläckar på höftskynket och nån lam jävla ursäkt om att det var hans tur att "lämna på dagis igen", hur bar han sig då åt för att forwarda femtusen jävla bilder på sin lilla kräkmaskin till de andra mammutjägarna?

Urtidsmannen hade ju för fan ingen iPhone.

Evolutionen alltså.

Den är verkligen ett mysterium.

Krönika

2010-04-28T13:36:00.003+02:00

Finns i din lokala City idag, i vanlig oordning.

Förutsatt att du helt lokalt befinner dig i Helsingborg då alltså.

Annars även på länk HÄR (sidan 4) alternativt copy+pejstad här nedan. Fritt val.

(Temat för dagen är helt chockerande det faktum att jag har fortplantat mig.)

Lystring världen: Jag har fortplantat mig!

Jag blev pappa i förra veckan. Och jag vet vad du tänker. Du tänker "helvete också, det här blir en s-å-n krönika. Nu ska den här jäveln basunera ut för hela världen att han har misslyckats med att förstå de grundläggande principerna för preventivmedel, som om det ska rendera nåt förbannat diplom. Helst en parad i hans ära också.

För barn fanns ju inte innan svenska halvfeta nästan-30-män som jobbar med media började skaffa dem. Det är ju ett helt nytt koncept det här. Alla vi andra sex miljarder kom ju som bonuspresent vid tecknande av helårsprenumeration på Allt Om Slåttermaskiner. Åh! Ska du skriva en krönika om hur viktigt det är med delad föräldraledighet nu? Verkligen? I Sverige, år 2010? Du hittade ingen lite mer vidöppen dörr att slå in? Jävligt vågat att propagera för 'öronmärkta pappadagar' i ett land där varenda tidning dagligen har slumpvis utvald manlig debattör/rappare/programledare/ boxare/ hobbyantropolog argt stirrandes på bylinebilden med krav på evolutionens omedelbara avgång för att män inte kan amma än. Verkligen, pappaledighet är ju ett så himla 'känsligt ämne' just nu. Skönt att just du tar tag i den brännheta debatten.

Och ja, snälla, bjud på en 'humoristisk reflektion av tiden som pappaledig' också. Så. Sjukt. Originellt. Nähä, och så skulle DU ta med lillan till dagis? Och guuud vad tokigt alla på dagis tyckte att det var! För du är ju liksom k-i-l-l-e. Ja jisses, du är himla fin du. Så himla fin och jämställd så man vill ju bara spela rysk roulette med dig och stoppa kulor i alla kammare. Så att det blir rättvist."

Det är så du tänker va? Ja, det är ju inte mycket att säga om det. Det här är ju en sån krönika.

Man blir nämligen fullständigt dum i huvudet när man får barn. Utvecklar ett känsloregister som en förbannad dansbandsfestival och kraschar hela bekantskapskretsens mailboxar med 35 gigabyte bildkavalkad av en skrynklig liten degklump som sover med hela ansiktet täckt av snor. Man bölar som en Robert Pattinson-förälskelse framför Postkodsmiljonären, dyker upp på personalmötet med spyfläckar på skjortan och börjar helt rutinmässigt gå hem från jobbet kvart över tre. Jag har ju barn nu liksom. Världen måste faktiskt anpassa sig.

Och jag vet vad du tänker. Du tänker ”är det nu han tänker säga att det här förstår man inte förrän man själv har fått barn? För då kommer jag försöka ta livet av mig själv med papercuts från den här tidningen”.

Och ja, det är nu. Det här är en sån krönika.

Jag har fortplantat mig! Var är min jävla parad?

VECKANS JA! Nicholas Nima Backman.

VECKANS NEJ! Carl Fredrik Backman. Som inte kan hålla käften om honom.

Räknar får

2010-04-28T05:23:00.001+02:00

Vi har fått ett sånt här. Det kallas "sleep sheep" och har inbyggda högtalare som ger ifrån sig simulerade hjärtljud, så som de lät för babyn inne i magen. Man sätter det på sidan av spjälsängen, så är det meningen att den lille vännen ska slockna direkt.

Än så länge funkar det bra.

Min fru sover som en sten.

05.04

2010-04-28T05:08:00.001+02:00

Att ha spädbarn är påfallande ofta som att sitta på den där övertrötta efterfesten långt åt helvete utanför stan, som alla vet egentligen har pågått alldeles för länge, men som ingen vet hur de ska ta sig hem från.

Ni som vet...

2010-04-27T20:09:00.001+02:00

Hur mycket hickar barn, på ett ungefär?

Finns det nån skala för vad som är normalt?

Nicholas hickar sjukt mycket.

Och då menar jag verkligen inte att han bara hickar lite då och då och att det är lite gulligt sådär och att vi skrockar lite och sen är det inte mer med det.

Jag menar att det här är som att dela lägenhet med den där vintestargubben på TV4:s morgonprogram.

Ska det vara så?

Att handla blöjor för första gången. Utan att se ut som en idiot. Introduktionskurs, 5 poäng.

2010-04-26T20:45:00.003+02:00

Min fru: Köpte du blöjor?

Jag: (Släpper ner matpåsarna med oöverträffad självbelåtenhet) Japp!

Min fru: (Tittar ner i påsen) Blöjor...för bebisar 6-9 månader.

Jag: Ja...eller...ja, alltså...du vet...det är ju mest en rekommendation det där...

Min fru: (Lätt skeptiskt) Hur gammalt skulle du uppskatta, ungefär, att vårt barn är just nu älskling?

Jag: Ja, jo...en vecka. Ungefär.

Min fru: (Tittar ner i påsen igen) Och så har du köpt våtservetter ser jag. Den parfymerade sorten. Exakt den som jag sa till dig att INTE köpa faktiskt. Intressant.

Jag: (Med mycket ansträngd nonchalans) Jaja, men det där får vi väl fixa imorgon då. Vi får säkert användning för de där ändå...

Min fru: (Tar upp handen ur påsen) Och det här då? Vad fan är det här?

Jag: Ett regnskydd för en klotgrill. Tror jag.

Min fru: Och varför köpte du ett reg...

Jag: Jag fick PANIK!!! Okej? Är det vad du vill höra? Jag fick PANIK! Du förstår inte hur det är där ute! Det finns 500 jävla blöjsorter, babyavdelningen på Ica är stor som en förbannad flygplanshangar, jag försökte hitta den sorten som du ville ha men...DET FINNS SÅ MÅNGA! Och sen kom det en massa andra farsor, och de bara smack...visste exakt vilken de skulle ha...bara pang pang ner i korgen och move on. Och jag stod där, som en jävla idiot, och velade och velade och alla bara kollade på mig så...så till slut bara TOG JAG NÅGOT! Jag var tvungen! Du fattar inte hur det är! Man har några ögonblick att ta beslutet, några sekunder, men du sitter här bakom ditt jävla skrivbord och skyfflar dina jävla papper men DÄR UTE är det PÅ RIKTIGT! Jävla byråkrat som sitter här och ska tala om hur man fältet ska skötas, du har aldrig behövt stå där SJÄLV och köpa blöjor i rusningstid på Ica!!!

(Tystnad)

Min fru: Det börjar bli allt svårare att upprätthålla den där självbilden av den unga, coola farsan va?

Jag: (Stirrar ner i golvet) ...du anar inte ens. När jag såg att det fanns mer än en sorts modersmjölksersättning började jag nästan gråta.

Att odla en vinnarkultur

2010-04-26T18:53:00.001+02:00

Ursäkta det dåliga blogguppdaterandet.

Min son och jag skapar lite idrottshistoria här bara.

Det går i korthet ut på att jag varje gång han gapar försöker pricka hans mun med mjölkflaskan, varpå han varje chans han får skickar iväg små, små kräkprojektiler på min nytvättade tröja.

Vi kallar det "babypaintboll".

Han vinner förkrossande.

Eller, som min fru uttrycker det: "Han är ju trots allt till 50 procent en Shafti".

Tidig reflektion angående att bli förälder

2010-04-26T15:32:00.004+02:00

Det är mer jobb än man tror det här.

Att skaffa barn är nämligen inte bara kel och mys och kasta frisbee, det är även ett enormt ansvar.

Inte bara idag, utan för kanske 18-20 år framöver.

Det måste man tänka på, innan man skaffar dem.

Det här är ett åtagande.

Barn är, när man tänker efter, nästan som att ha hund faktiskt.

Tidsperspektiv

2010-04-25T19:26:00.001+02:00

Strax efter klockan 7 imorse:

Jag: (I telefon) Tjena!

God vän: (Yrvaket) Mvä? Mvafan? (plötsligt klarvaken) Shit! Har det hänt nåt???

Jag: Va? Nej. Varför tror du det? Jag ville bara...du vet...kolla läget och sådär.

God vän: Vet du vad klockan är eller?

Jag: Åh, förlåt, sov du?

God vän: (Med drypande sarkasm) Nejnej, klockan 7 söndag morgon? Varför i helvete skulle jag SOVA nu?

Jag: Jaha...äh, men du vet, Nicholas somnade precis, så jag tänkte passa på att slå en signal. Längesen vi snackade...tänkte jag...

God vän: (Uppgiven suck) Vet du vad som är en jävligt jobbig grej med att vara sambo utan barn i vår ålder?

Jag: Nej.

God vän: Att precis när klockan blivit så mycket att singelpolarna slutar fylleringa på vägen hem från krogen för att berätta att man är deras bästa jävla kompis, då börjar de jävla småbarnsföräldrarna göra det istället...

Någons farsa

Nu flyttar vi!

Brev till min son. (Den här bloggen bor inte här längre.)

Perspektiv på vad som är "ömtåligt"

Kort rättelse.

Men okej. Visst. Då glömmer vi det då. Skit i det. Vad jag än gör så blir det ju tydligen bara fel.

En fråga bara

En fråga. Ett svar.

Note to self

Kärleksbevis

Krönika

Jaha

The gift that keeps on giving

Men jag är inte bitter

Bloggen, det är jag.

Min fru definierar ordet "empati"

Jag. Den otacksamma publiken.

Och den där Melodifestivalen

Nu är det inte mors dag längre, så...

Mors dag

Man vet att man har fått barn när...

Tiga är guld

Har jag missat något?

Sanningen ska göra dig fri. Lite FÖR fri.

Note to self: Bra sak att veta om att bli vuxen

Jaha...

Gener. Man får inte välja dem.

Krönika

Dåligt inflytande kan alltid uppvägas av bristande kommunikation

Note to self

Ömhetsbevis

Tidig recension av norska Hollywoodfruar

Norska Hollywoodfruar

Det här känns inte som en bra början på den här intervjun

Min fru, konstkritikern.

Hur min fru och jag tolkar vår sons signaler olika

Har Glenn Strömberg barn?

Champions League-final i hemmet Backman-Shafti

Inte för att det är en tävling eller så...

Familjen Backman-Shafti övar sig i impulskontroll

Min fru reagerar på att hennes man blir mordhotad av fotbollshuligan

Meningen med internet

En historia om att gå på fotboll och inse att man snart är 30 år gammal

Saker man märker när man har fått barn

Let's get to the bottom of this

Diskussion på dagisnivå

Krönika

Frågor och svar på det då.

Hur man märker att man blivit vuxen

Make shit happen

Med lite hjälp från mina vänner

Störiga grejer min fru har börjat med

Det har blivit sommar. Tydligen.

Jaha. Frågor på detta?

Sassa brassa arvsmassa

Barn. De borde fan lära sig klockan.

Eftermiddag i hemmet Backman-Shafti

Förmiddag i hemmet Backman-Shafti

Av Stavnings Problem

*ROTFL*. Lixom.

Du säger potatis.

Krönika

Bröstmjölksförsäljning - Uppdatering!

Angående att sälja bröstmjölk

Rund är också en form.

Japp

Plötslig insikt

Entreprenörskap i kommentatorsfältet

Läsare kommenterar. Bloggare svarar.

De gaffar inte på BVC

Saker min fru kommer lacka ur på mig över om 15 år eller så...

Till vår granne

03.08

Statusuppdatering, hemmet Backman-Shafti

Reaktion från joggare, angående kroppsstrumpa

Fy fan

Och nu:

04.38

Saker jag måste sluta med. Tydligen.

Krönika

ROTFL. Lixom.