En intressant grej med ordet "sympatigravid"

Jag sitter och läser på lite om vad graviditet egentligen utsätter den kvinnliga kroppen för. Det är rätt fascinerande. Sammanfattningsvis sluter jag mig så här långt till att det lite konkret är som att be en jetlaggad människa med skavsår och diskbråck att ta sig uppför Mount Everest, i snöstorm, på rullskridskor, med en 15-kilos medicinboll instoppad under tröjan.

I nio månader.

Men det är egentligen inte det intressanta.

Det intressanta är att när jag under den här processen (medelst vetenskapliga metoder som "extra ost" och "MacGyver-maraton") kanske lägger på mig en sisådär tio kilo runt skärpet (det är, till både min och den lokala Sibylla-grillens ägares stora glädje, tydligen inte alls onormalt) klassas inte detta bara som acceptabelt.

Det klassas som en sympatiåtgärd.

Det ses som en humanitär insats från min sida.

Och jag läser om de fysiska påfrestningarna en graviditet har på en människokropp igen. Och jag väger detta mot att säga upp gymkortet och be om extra gräddsås till lunchen.

Och jag är ju inte direkt först i ledet upp på könskampsbarrikaden i normala fall, om man säger, men jag har ändå svårt att inte känna att just här är kanske att försöka ursäkta att jag blir fet med att jag gör det av sympati lite som att säga att jag visar mitt deltagande för svältande barn i Afrika genom att sola solarium.

I alla fall.

Det är bara en grej jag har tänkt på idag.