Jaha, och vad fan vill du ha sagt med det?

Min fru och jag ska på bröllop imorgon. (Inte vårt eget, jag lovar att om vi gifter oss för en tredje gång så är ni de första som får reda på det.) Jag var därför i behov av ny kostym. I min vanliga tradition av att vara ute i extremt god tid gick jag därför till kostymaffären idag.

Det var uppskattningsvis 15% kroppsfett sedan jag sist köpte kostym (man kan säga att axelbredden och midjemåttet har bytt plats de senaste åren). Det märktes, tydligen.

Mannen i butiken: Vilken typ av kostym är det du söker?

Jag: En svart.

Mannen i butiken: Jag förstår. Några andra speciella önskemål?

Jag: Är det möjligt att få mig att se ut som George Clooney så tar jag det.

Mannen i butiken: Jag ska se vad jag kan göra.

(Går iväg. Återkommer med en kostym i handen.)

Jag: (Provar, tittar i spegeln) Den får mig inte alls att se ut som George Clooney.

Mannen i butiken: Möjligen inte. Men den ÄR svart.

Jag: Det kan jag ju inte förneka. Men jag ser mer ut som om jag ska vara med i en tv-reklam för Viking Line än som om jag ska gå på Oscars-galan.

Mannen i butiken: Man har nog normalt smoking på Oscars-galan.

Jag: Det kan du förstås ha rätt i. Vad kostar den här?

Mannen i butiken: Den är på rea faktiskt!

Jag: Då tar jag den.

Mannen i butiken: Det är ett mycket bra val. Det här är en utmärkt nybörjarkostym.

Jag: En vadå?

Mannen i butiken: En nybörjarkostym. Helt perfekt.

Jag: (Tittar på honom)

Mannen i butiken: (Tittar på mig)

Jag: Okej...

Mannen i butiken: Konto eller kredit?