torsdag 4 februari 2010

Vad är förseningsavgiften på bortglömda barn?

Jag blev tvungen att trotsa mitt kritiska hälsotillstånd, praktiskt taget se döden i vitögat, sätta på mig byxor och gå utanför dörren idag.

Jag hittade nämligen en film från videobutiken bakom soffan som...hurskavisäga...kanske har legat där...ett tag. (Ja, det var alltså filmen som låg där, vi har inte en videobutik bakom vår soffa, just saying.)

Kanske ett par veckor. Kanske mer.

Så jag gick ner och lämnade tillbaka den. Bad om ursäkt. Försökte se sympatisk ut.

Det gick sådär.

Killen i kassan upplyste mig om den exakta siffran på våra totala förseningsavgifter där de senaste två åren. Jag talade uttryckligen om för honom att det behövde han verkligen inte, inget besvär för min skull, men nej, han var väldigt service minded. Ville hjälpa till. Minsann. Högt och ljudligt också, så att alla i affären fick vara med och höra.

Det är ett fyrsiffrigt belopp vi är uppe i nu,

Vissa dagar funderar jag på om det borde finnas körkort för föräldrar.

Och om jag i så fall skulle kugga hårdast på teorin eller uppkörningen.

3 kommentarer:

  1. Hyra film? Är det ett tecken på att man är vuxen eller att man är gammal?

    SvaraRadera
  2. Hyra i butik? Tror det är ett tecken på att man lever i fel årtionde. Hyr via nätet/tv:n så slipper man lämna tillbaka filmen! Myyyyycke billigare i längden!

    SvaraRadera
  3. Det där är pappagöra, bara att vänja sig. Vi hyr också film, lämnar aldrig tillbaka dom i tid eftersom vi ha barn och annat å tänka på. Mammor är för fega för att ta skammen, inte är vi så jävla sugna på att dra kortet för några förseningsavgifter heller. Så det är alltså pappagöra.

    SvaraRadera