En minut om Eva Sternberg

Expressens debattsida lägger, som några av er möjligen sett (och som annars rivs och slits i bland annat här och här), inte direkt fingrarna emellan idag.

Eva Sternberg, som har den fantasimässigt närmast ambidextriösa yrkeskombon "familjerådgivare och ledarskapskonsult" på visitkortet (sug lite på den liksom, jag har en bosnisk kompis hemma i Skåne som under en period drev kemtvätt, kebabgrill och parabolantennsaffär i samma lokal, och jag känner att det här är right up there faktiskt) dundrar nämligen ut med budskapet "Hemmapapporna är livsfarliga för barnen".

Tesen hon driver är att olycksfallen bland spädbarn i Sverige gått upp med 30%, och att detta inte kan bero på något annat än att fler pappor numera är föräldralediga. Män är ju, vetenskapligt bevisat, genetiska klantarslen, och går helt enkelt runt och tappar ungarna lite slentrianmässigt mest hela dagarna.

Inga konstigheter med det.

Men jag tänkte ändå komma med några reflektioner. (Det här är ju trots allt min blogg, det är ju lite så vi jobbar här.)

1. Eva börjar med att upplysa världen om att alla inom barnsjukvården vet att det här är pappornas fel, men att det bara är Eva som vågar säga det. Jag tycker att det är bra gjort av Eva. Helt personligt kan jag möjligen känna, helt byggt på mina egna erfarenheter av landets barnmorskor, att just detta att de inte vågar säga vad de tycker ändå inte känns som ett jättestort problem. Jag kan faktiskt uppleva att det just nu är svårare att dra en högljudd åsikt ur Marcus Birro än ur vår barnmorska. Men det är förstås bara jag.

2. Eva tar stöd för sin åsikt i evolutionen. Det hyllar jag henne för. Näst efter Wikipedia och avancerade vetenskapliga undersökningar från amerikanska universitet som kanske eller kanske inte finns i verkligheten, är just evolutionen min absoluta favoritkälla att åkalla i en debattsituation.

3. Eva konstaterar sakligt och resonabelt att kvinnan sedan "tidernas begynnelse" (en exakt tidsangivelse är ju som bekant en given utgångspunkt för varje saklig och resonabel diskussion) utvecklats för att "ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn". Män, on the other hand, har utvecklat sin hjärna till "att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt".

4. Det gör mig, kan man säga, både förvirrad och lite orolig. Jag har nämligen under en längre tid varit av övertygelsen att bebisar och bisonoxar faktiskt var tredimensionella på ett nästan helt likvärdigt sätt. En tvådimensionell bebis skulle onekligen underlätta transporten av den vid till exempel utlandsresor en hel del, så jag kan tänka mig att köpa det. En fyrdimensionell bebis verkar dock betydligt mer komplicerat, då den fjärde dimensionen enligt Einstein är tid. En bebis som ideligen förflyttar sig in och ut ur parallella tidsdimensioner när man står på Arlanda verkar ju enormt opraktiskt. Jag önskar att Eva Sternberg i en separat artikel förtydligar detta lite klarare.

5. Jag måste medge att jag även hänger upp mig lite på detta med att män genetiskt är utformade för att skjuta bisonoxar. Jag känner att det limiterar mig på arbetsmarknaden en hel del faktiskt. Det är inte så ofta man ser "bisonoxeskjutarkompetens" i rekryteringsföretagens platsannonser nuförtiden. Inte varje dag direkt som man står på tunnelbanan och ser en IT-konsult med ett dubbelpipigt hagelgevär utstickande ur innebandyklubbafodralet heller. Och rent geografiskt måste man ju ändå kunna komma med en del invändningar mot en evolution som nischat in halva befolkningen så snävt att hela vårt kompetensområde ligger i att skjuta ett djur som bara finns i Nordamerika. Jag menar, det är ju inte direkt förenat med högbetalda konsultuppdrag att vara älgexpert i Kenya liksom. Men det förklarar ju onekligen varför just bisonhelvetet står på listan över utrotningshotade arter. Att det över huvud taget finns ett enda exemplar kvar är ju inget annat än ett gigantiskt mittfinger till Darwin. Kudos, liksom.

6. Eva Sternberg är, och det är här jag blir riktigt förvirrad, dessutom en av grundarna till rörelsen Kvinnor Kan. Som, vad jag vet, är Sveriges absolut mest kända jämlikhetsrörelse. Och då undrar jag försiktigt, medan jag sitter här och googlar lite efter bästa vapnet för bisonoxejakt (jag lutar just nu åt den här gentlemannens syn på "jämna odds"):
Exakt hur går "ledarskapskonsult" på visitkortet ihop med tillhörandet av ett kön som "sedan tidernas begynnelse utvecklat vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln"?

Borde inte Eva lämna över den sortens arbete till ett kön som vet hur man lägger ner en bison?

Jag bara undrar.

Om ni ursäktar mig lite nu måste jag bara gå och hjälpa min fru.

Kedjan mellan spisen och sängen har tvinnat sig igen.

Helvete vad irriterande det är när det händer.