tisdag 4 maj 2010

Min fru. Ordmärkaren.

God vän är på besök, samtidigt som min fru badar min son.

God vän:
Oj vad han skriker. Han verkar inte gilla det där alls.

Jag:
Nä, men du vet. Han är ju inte van vid vatten än. Måste ju vara en jävla chock att bara kastas ner i det utan förvarning liksom.

Min fru: (Slutar bada min son. Tittar mycket skeptiskt på mig.) Han är inte van vid...vatten?

Jag: Vad? Nej, det är han väl...inte?

Min fru: Vatten?

Jag: Nej...vafan...det måste väl ändå vara något helt nytt för honom?

Min fru: Du menar förutom foster-VATTNET som han har legat i under nio månader?

(Paus för eftertanke)

Jag: Jamen förutom det då för fan!

5 kommentarer:

  1. Du, de börjar bli dags att "träna" bort svordomarna nu! Om du inte vill ha en liten mini-djävul som springer runt och gapar "fan" och "jävla" hela dagarna! Bara en tanke, alltså!! :=)

    SvaraRadera
  2. "Min fru badar min son"? Har din fru inte varit inblandad alls i tillblivelsen av detta lilla underverk? ;-)

    Din läsare. Ordmärkaren.

    SvaraRadera
  3. Min man våra barns far lexa upp mig om jag sa mina barn. Enligt honom heter det: " Våra barn ." ;-)

    SvaraRadera
  4. Jag tycker nog att formuleringen "min son" tyder på en oerhörd stolthet och inte har så mycket med ditt eller mitt att göra...

    SvaraRadera
  5. Har din Fru en egen blogg? Skulle varit underbart att få läsa hennes perspektiv av livet. Hon verkar helskön!

    SvaraRadera