Med lite hjälp från mina vänner

God vän: (I telefon med mig) Hur mår ungen då?

Jag: Fint. Han ligger här bredvid och för ett jävla liv.

God vän: Åh, ligger han och jollrar sådär gulligt?

Jag: Är det så det heter? Jag tycker att det låter som en katt på heroin...men okej. "Jollrar" då. Han gör det sjukt högt också. Håller oss vakna halva nätterna!

God vän: (Uppspelt) Kan du inte sätta honom vid luren? Frun och ungarna här vill skitgärna höra honom ju!

Jag: Du menar allvar?

God vän: Ja-aa!

Jag: Okeeej...

(Sätter upp luren vid Nicholas. Som omelbart stirrar på den och blir knäpptyst)

God vän: Blev han tyst nu bara för det? Typiskt. Sjukt trist...

Jag: (Tittar på Nicholas. Tittar på telefonen.) Herregud. Det här är ju helt fantastiskt! Jag ringer dig klockan 4 inatt!

God vän: Öh. Va?

(Klick)