Hemmet Backman-Shafti. Det är, uppskattningsvis, 6500 grader varmt i lägenheten. Jag ligger i soffan med fyra fläktar på maxfart runt mig. Min fru sitter bredvid och pratar i telefon.
Min fru: Va? Vad det är som låter? Äh, min man bara. Han tjatar om att det är varmt.
(Tystnad)
Min fru: Ja, jag vet, det låter som om någon försöker kolla tempen på ett sjölejon den jobbiga vägen. Men det är alltså bara min man.
(Tystnad)
Min fru: Äh, jag vet inte. Det är ett jävla gnäll hela tiden. Han "svettas floder" och har "värmevallningar" och känner sig "uppsvälld" och "orkeslös" och "får svårt att andas" och "kan inte sova" och...ja...så här brukar det hålla på hela sommaren.
(Tystnad)
Min fru: Men det är ju likadant på vintern. Då går han runt med dunjacka inomhus och höjer alla element som fan och gnyr om att "det här är inget jävla ishotell!"
(Tystnad)
Min fru: Vad det kallas? Jag vet inte. Men om man googlar hans egen beskrivning så har han enligt internet hamnat i klimakteriet.
Jag: JAG ÄR TEMPERATURKÄNSLIG!!! FÖR FAN!!!
(Tystnad)
Min fru: (I telefonen, utan att titta på mig) Ja, du hör ju själv.
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I Love Neda :)
SvaraRaderaVälkommen till Helsingborg, här behöver man inte svettas.
SvaraRaderaHehe.. jag känner igen mig i dig.. Jag har nåt fel på termostaten i kroppen. Kan inte låta bli att tycka att din fru är ganska kul ändå. :D
SvaraRadera