2,5-åringen: (Fullkomligt osammanhängande) Jau-jau-SÄTTA PÅ HATTEN-jau-jau-Pippi-Långstrupmen-jau-jau-jau-LEKAT!
Jag: Va? Vad fan pratar du om?
2,5-åringen: Jau-miao-joz-fojj-BYGGA LÅDAN-jau-jau-jau-GRÖÖÖN!
Jag: Du är hungrig? Nähä. Du behöver bajsa? Nähä. Jag fattar inte...
2,5-åringen: Bulli-bulli-bulli-KOMMER SNAT-jau-jau-jau-KATTEN ÄR GRÖÖÖN!
(Tystnad)
Jag: Har Timmy trillat ner i brunnen?
(Tystnad)
Jag: Då ger jag upp.
tisdag 19 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ungefär så är det ja. Det värsta är att hennes föräldrar förstår exakt vad hon menar och du och din fru kommer vara de enda som förstår ert barns hemliga språk. Men för en utomstående kan det vara riktigt jävla frustrerande. Ungefär som att prata med Försäkringskassan med andra ord.
SvaraRaderaHuh, när fan var du hemma hos mig? Låter som grabben förutom att han säget Tatt istället för Katt...
SvaraRaderaDu glömde lägga till "skånsk" i rubriken...
SvaraRadera