Du säger tomat

Telefonsamtal med pappaledig vän.

Jag: Hur är det att vara pappaledig då?

Han: Annorlunda, faktiskt. Det tar ett tag innan man vänjer sig vid att man är hemma hela dagarna, och inte har någonstans man måste vara klockan 9 på morgonen. Du vet...ingen bryr sig om jag går runt i mjukisbyxor och Stålmannen-tischa hela dagen. Det är lite ovant.

Jag: Mmm, jag vet precis hur du känner det. Jag jobbar ju hemma, så det är samma sak för mig.

Han: Oj, vänta, nu spydde Petrus här...

(Tystnad i drygt fem minuter)


Han: Okej, jag är tillbaka, sorry. Du vet är det inte bajs så är det spya, och ska han inte ha mat så ska han sova...det är grejer hela tiden. Förlåt...vad pratade vi om?

Jag: Min arbetssituation! Nu när jag tänker på det så är jag fan jävligt väl förberedd för att vara pappaledig. Jag är redan hemma. Jag har redan mjukisbyxor. Ingen bryr sig om var jag är eller vad jag gör. Fan...vid närmare eftertanke...det kommer fan inte bli någon skillnad alls för mig att vara pappaledig!

Han: Du menar...bortsett från att du ska ta hand om ett barn?

Jag: Ja, jo...det är ju det där förstås. Men annars!