torsdag 7 januari 2010

Är det det här ni kallar gravidhjärna?

En vanlig dag i mitt liv just nu:

# Står i köket, barfota och iklädd trasiga träningsbyxor, och steker olika former av gris (eftersom Den Gravida Frun, som även är vegetarian, utvecklat övermänskligt luktsinne och blir ursinnig om jag steker olika former av gris när hon är hemma).

# Stirrar plötsligt framför mig i blind panik och mumlar "det är torsdag idag! Städdag på gatan! Jag står felparkerad!".

# Rusar ut ur köket (utan att stänga av spisen).

# Springer ut i trapphuset, nu iklädd gymnastikskor utan strumpor, trasiga träningsbyxor och en trenchcoat. En mundering som, för att göra det hela lite mer bildligt, får mig att se ut som någon du hade polisanmält om du sett strykandes runt utanför dina barns dagis.

# Flyger ut på gatan, halkar på isfläck, kanar in i snödriva, får uppskattningsvis ett kilo snö i varje strumplös sko.

# Tittar mig panikslaget omkring på den tomma gatan. Ser inte min bil.

# Spontan första tanke: "Den har blivit stulen".

# Spontan andra tanke: "Hade jag några bra cd-skivor i den?"

# Spontan tredje tanke: "Kan jag på något sätt skylla detta på min fru?"

# Börjar jogga lite planlöst upp och ner längs gatan. Med enda egentliga effekt att ett kilo snö i varje sko nu förvandlas till en liter isvatten.

# Halkar på isfläck. Kanar ut i korsningen.

# Tittar ner längs tvärgata. (Där det är städdag på tisdagar.) Inser att jag KAN ha parkerat bilen här, sist jag använde den.

# Tappar känseln i tårna.

# Betraktar de ungefär 40 bilar som är parkerade på gatan. Samtliga begravda under ungefär en meter hög snövall, gentilt upplogad av kommunen.

# Försöker minnas VAR på gatan jag kan ha parkerat.

# Påbörjar processen att, utan vantar, frigöra så mycket snö på alla bilar som verkar ha ungefär samma storlek och form som min att jag kan avgöra om det är min.

# Tappar känseln i 7 av 10 fingrar.

# Hittar min bil på sjätte försöket.

# Har inte fått böter.

# Har tappat känseln i ansiktet.

# Går hem, byter kläder, skruvar upp alla element på max. Känner att något luktar från köket.

# Stänger av spisen, tar av stekpanna full av brända grisdelar från plattan, öppnar samtliga fönster i lägenheten.

# Jobbar resten av eftermiddagen i tio minusgrader. Äter knäckebröd.

# Tänker för mig själv: "Om jag hade fått en chans att byta ut den senaste halvtimmen mot att betala en parkeringsböter på 500 spänn...hade jag tagit den då?"

3 kommentarer:

  1. Jepp. Huvet på spiken faktiskt. Kommer sedan att ersättas av amningshjärna och är om möjligt ännu virrigare. Välkomna till den almänna förvirringen!
    (Min hat-lukt var f.ö fiskbullar. Maken hotade med att sluta laga mat efter min entré i köket, följt av "Åh fy fan vad det luktar!" följt av ett raskt utrusande ur sagda kök och ut på balkongen...)

    SvaraRadera
  2. Jag räknar kallt med att få leva på yoghurt och knäckebröd utan pålägg sista månaden av den här graviditeten. (Inte smaksatt yoghurt då. Naturell. Smaksatt yoghurt luktar ju.)

    SvaraRadera
  3. *Skrattar* Allt är relativt Fredrik.

    SvaraRadera