onsdag 27 januari 2010

En snabb fråga bara

Kanske en dum fråga, jag köper det i så fall, och räknar kallt med att någon av er läsare fyller på med ett insatt svar...

Men hur länge åker ett barn av normalstorlek vagn nuförtiden?

Jag vet givetvis att man ALDRIG ska säga varken holk eller tvärflöjt (eller, tja, "ditt eller datt" eller "bu eller bä" som kanske är det mer rikssvenska sättet att uttrycka sig) när man själv inte har fått barn än...

Men jag var nere på Götgatan precis och mötte en mamma med ett barn i vagnen som såg tillräckligt gammalt ut för att slippa visa leg på Systemet.

Det såg ut som om han pekade ut för henne var han hade parkerat sin Honda Civic.

Sååå...

Hur länge är normalt?

Tills ungen är fyra-fem eller tills ungen börjar få reklam från sin bank att det är dags att börja pensionsspara?

Jag är bara nyfiken.

14 kommentarer:

  1. Max 3-4, och absolut inte på heltid. Rent principiellt tycker jag att tvåårsåldern är bra att lägga bort vagnen, men om man ska gå långpromenader kan det vara bra att ha med vagnen om ungen är 3 år ändå..

    Det är alla fall mina erfarenheter, och jag har jobbat inom barnomsorg till och från under 5 år (typ 2 år heltid). Däremot har jag märkt att här i Stockholm verkar barnen ha vagn mycket längre.. undrar varför?

    SvaraRadera
  2. F.D. Barnvagnskrängaren27 januari 2010 kl. 15:07

    Inte ok efter 15 kg....

    SvaraRadera
  3. Bäst att sluta när barnet kan gå längre sträckor själv, runt två år skulle jag säga. Annars blir de lätt lite lata... Det är bra för barn att gå. Sen om man ska lite längre sträckor eller någonstans där det är mycket folk eller trafik kan det vara skönt att ha en sulky så man kan ha lite koll på dem.
    Jag har också reagerat på föräldrar som kör sina barn när de är fyra-fem år. Min dotter har gått själv sen hon var två, med vissa undantag som nämt ovan. Annars binder man bara ris åt sin egen rygg!

    SvaraRadera
  4. Mycket kortare tid än de flesta låter/tvingar sina barn att göra!

    Jag tycker att man kan låta sitt barn gå från det att dom är runt två år, om det inte gäller någon lång sträcka förstås.
    Ska man gå en längre sträcka kan man ju ta med barnvagnen som en reservlösning, om man vill slippa bära barnet ifall det typ blir trött och somnar.

    Jag har jobbat på förskola och jag får känslan av att många föräldrar trycker ner sin barn i barnvagn (även fast dom bara ska gå två kvarter) för att det är enklast och går fortast så. Sen åker "man" ju buss gratis om man har barn i barnvagn och det kanske gör att föräldrar drar barnen i barnvagn en aning för länge bara av den anledningen. Men vad vet jag...

    SvaraRadera
  5. jag tycker att barn vid 3års ålderna ska börja gå själv, iaf korta sträckor... kanske inte en långpromenad runt hela stan, isfl inkludera pauser :)

    SvaraRadera
  6. Se till att låta ungen börja gå själv så mycket som möjligt vid 2-års ålder. Vi var själva lata och tyckte att det var himla bra att kusinen satt i vagnen när vi stressade till/från förskolan. Vi band verkligen ris åt våra egna ryggar. Tänk dig ett lerigt orienteringsfält med en 4-åring som vägrade att gå själv utan envisades med att det skulle åkas vagn.
    /Majsan

    SvaraRadera
  7. Tills ungen börjar får reklam om pensionssparande, dvs runt 3-årsåldern.

    SvaraRadera
  8. Det går fortare att stoppa ungen i vagnen och dra själv än att vänta på att en 2-3-åring ska gå - därför får många åka längre än vad som är både nyttigt och nödvändigt. Glöm inte att du behöver en ståbräda så första barnet inte ska behöva röra på benen bara för att ett syskon kommit och tagit över vagnen. Jag vet syskon som åker ståbräda till förskoleklass. *brrr*

    SvaraRadera
  9. Sisådär 3 år är väl ganska vanligt, men det finns också en hel del nya vagnar som ser ut som vanliga barnvagnar till skillnad från det mer institutionella utseende de hade förr, som är för barn med nedsatt rörelseförmåga av någon anledning. Handikappbarnvagnar liksom. Kanske kanske, säger jag, från den världen.

    SvaraRadera
  10. säger som de andra..min systerson är drygt tre och har inte använt vagn på några månader

    Bonita

    SvaraRadera
  11. Skippa vagnen och låt ungen gå. Bra att träna upp det där frisparksbenet så fort som möjligt.

    SvaraRadera
  12. Gammal tråd men jag svarar. Finns ingen ålders-eller storleksgräns. En 3-åring kan vara 110 cm lång och en 5-åring kan vara 98 cm. Någon kan ha funktionnesättning av något slag. T ex tukad fot, nyopererad, astma, hjärtsjukdom, cp-skada mm. Tycker att man sk sluta bry ej om vad andras gör och sköta sitt eget. Barn mår bra av att röra sej, men vem vet hur mkt barnet i vagnen har rört sej innan ni möter varandra? Man kan inte bedöma någons situation efter ett 30 sekunders möte ute på stan eller på promenaden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Helena Kuronen: Bästa svaret på internet. Sköt er själva och skit i andra. Ni har inte en jävla aning om vad det barnet/familjen går/gått igenom. Utan ni bara slänger dömande blickar som att ni har någon jävla rättighet att i era tankar trycka ner dessa föräldrar som ni inte vet ett skit om. /En förälder med sin 4+ i vagn på bussen.

      Radera
  13. ATT ni inte skäms, jag skäms och era vägnar! Pinsamma kommentarer man läser som ni slänger ur er utan att använda hjärnan innan, har ni inget bättre för er än att ge pekpinnar? Det var ingen fråga utan ett konstaterande! Till Helena Kuronen samt till ovanstående Anonym, bra sagt! Precis så säger BVC och förskolorna också. Låt barnen ta det i deras takt handlar inget om att dem är bortskämda el hurvida dem ska lära sig ditt och datt. Har inte ni lärt er att varje barn är olika unikt på sitt sätt. Finns inga rätt och fel. Vill vi lyssna på andra föräldrar så är allting fel. Inte bara inom dessa punkter när hen ska sluta åka vagn, även kring amning, flaskmatning, förlossningar, blöjor, hur hen skiter, pratar, går, står, you name it rubbet. Nej vet ni vad gå och umgås lite mer med era barn istället, om ni nu några har och ta vara på tiden som ni tar för givet. Medans det finns dem som skulel göra allt för att få¨ens 1min till med sina barn. Skäms! Med mitt första barn så lyssnade man givetvis på andras åsikter för vad kunde vi som förstagångs förälder jo ingenting ansång många och la genast sina näsan i blöt utan att man ens frågat om några åsikter. Med andra barnet lärde man sig följa magkänslan och skita i andra sådana föräldrar som er som ger korkade tips och råd i tid och otid. Min son sluta åka vagn vid 2års åldern. Vi flyttade längre sträcka från förskolan, samt fick tillökning i familjen så min son blev som en bebis igen med mycket liv i luckan till/från förskolan så jag införskaffade mig en syskonvagn. Och det mina "vänner" det ni, var BVC läkarnas order efter 2 kejsarsnitt min kropp orkade inte bära en tjurig 3åring till förskolan längre så det fick bli den bästa lösningen som gjort att min kropp läker. Hur då jo genom att dra en vagn hellre. Striderna avtog och han går nu utan att åka vagn. Med andra ord det kallas välja sina strider ibland. Gör om och rätt väx upp!

    SvaraRadera